Färdig

Skrev idag min sista tenta här i Singapore. Kan inte påstå att jag lyckades avsluta med klass, jag var helt sjukt dålig. Hade taktikpluggat lite och skippat de två sista kapitlen pga tidsbrist och givetvis var väl ca 85% av frågorna på de två. Men men, får vara glad att det är i Singapore. Empiriskt testat så är det ju i princip omöjligt att bli underkänd men visst det är väl kanske inte så kul att ha femtal i D+ heller...

Då min tid i Singapore lider mot sitt slut så inser jag att jag ändå kommer att sakna det här landet. Visst Singaporeaner och deras synsätt framstår ju rätt ofta som lite dumma, framförallt deras rassyn, men livet här har ändå haft sin charm. Kanske inte ska dra för stora slutsatser dock, livet som utbytesstudent är väl typ så kravlöst det kan bli.

Så nu kom min bror för ett par timmar sen. Vi ska typ hänga ett par dagar i Singapore innan hemfärden påbörjas. Som ett led i Sivertsson-klanens pågående miljöarbete har det beslutats att åka hem landvägen. Så hemfärden kommer att gå via Borneo, Thailand, Sydkorea, Japan, Kina, Mongoliet, Ryssland och kanske Lettland innan vi återser kära Sverige igen.

Så om jag inte får väldig skrivlust de närmsta dagarna eller har något galet roligt jag måste berätta under resan så är detta det sista inlägget på den här bloggen.

Så om det fortfarande är någon som läser skiten så får jag tacka för intresset.

Ses i Sverige!

Swine-flu

Singapore har ibland en märklig förmåga att ta saker lite väl långt. Nu har de även hittat en ny grej de kan överdriva något fruktansvärt.

Även fast det hittills inte har varit några fall av svininfluensa i Singapore så har man infört lite nya rutiner. Innan klockan 10 varje morgon så måste jag rapportera min temperatur online, annars får jag böter. När man ska skriva tenta så blir man inte insläppt i tenta-salen utan att man har blivit undersökt och på alla större mötesplatser så skannas alla med IR-kameror. Till och med vissa vanliga människor har börjat glida runt i munskydd, helt otroligt. Fast det bästa är nog ändå bussarna. Igår när jag åkte buss hem så var bussen utrustad med ett plakat där det stod: "I'm fit and healthy. My body temperature for today is 37,6 C." Sen så körde han som om han var svårt synskadad och hade vunnit sitt körkort på lotta. Nej då ser jag nog hellre att de har lite go'-febran och körkort

All new low

Ibland inträffar saker som får mig att nästan tro på Jonas idé om att jag faktiskt undermedvetet avsiktligt försätter mig i trångmål. Antingen det eller så är det Vidors idé om att "alla hatar mig".

Min mobil har strulat ett längre tag nu. Av någon anledning så dör den med jämna mellanrum. Detta har dock inte stört mig så mycket då, jag under dagtid märker det ganska omgående och kan slå på den igen, samt att jag aldrig har haft några tider att passa så om den dör under natten har det inte spelat någon roll.

Nu skulle jag dock ha skrivit min första tenta igår morse. Betoningen är på skulle...Givetvis tyckte ju min skit-telefon att det var läge attr. framlida under natten så när Martin vaknade 10:15 så var ju tentan redan sumpad. Lysande drag på ett universitet som inte har omtentor. Efter mycket dealande så verkar det som jag klarar kursen iaf. Kursen bestod till 60% av inlämningsuppgifter så tentan utgör bara en del av betyget. Så från att ha varit en riktig katastrof så lättades molntäcket lite av att jag fick detta av professorn:

Dear Martin,

Since you have been working hard for this module, we will try to get you passed by the CAs with possibly very low grade. I would see that the chance is quite high as usually your classmates do not perform very well in the final exam.

Good luck,
Cheng

Även en rätt skön sågning han smyger in på mina kurskollegor.

Det är även lite lagom om alltings jävlighet. Normalt sett är jag skitdålig under terminen men het under tenta-perioden. Så när jag nu för en gångs skull har levererat som fan under terminen så schabblar man till tentan. Tror sensmoralen är att man aldrig ska anstränga sig under terminen...

Föreläsning och sista resan

Var på den sista föreläsningen i min mycket intressanta kurs i Advanced Robotics härom veckan. Är fortfarande inte helt övertygad om jag borde ha gjort det, blev ganska intressant/pinsamt.

Mitt i en fruktansvärt tråkig utläggning om någon mycket ointressant skit så vänder sig föreläsaren till mig och frågar:
"Du är den enda icke-asiaten här, vad tycker du om asiater?"

Liksom vad fan ska man svara på det? Det enda jag kunde få ur mig var typ något i stil med: Ja de är väl trevliga...

Då kom följdfrågan "Tycker du att vi är kreativa problemlösare?"

Var nu otroligt satt på pottkanten, började förstå vart han ville komma men var inte riktigt säker på om jag skulle våga vara ärlig. Efter en sekunds tystnad och tittande efter eventuella medhavda facklor och hötjugor så gjorde jag mig beredd på att löpa samtidigt som jag svarade: "Nej det tycker jag faktiskt inte, asiater har en tendens att stirra sig blinda på givna lösningsmodeller som de har lärt sig utantill, så om något är annorlunda så blir de lite vilsna"

Såg mitt NUS-liv passera i revy och tänkte att nu är det fan kört, säga någon sådan dum skit i ett rum fullt av kineser...

Föreläsaren blev dock väldigt entusiastisk och utbrast: "Exakt! Precis så är vi! Honom ska ni lära känna, han kan ni lära er otroligt mycket av"

Nu skulle jag våga påstå att i just denna kursen kan de nog inte lära sig ett skit av mig, men men.

Sen gick han loss helt. Ställde typ 10 frågor om hur man sågar blött trä, vilket jag naturligtvis måste veta som svensk(även om min erfarenhet av sågning nog mest sträcker sig till ett föga uppskattat jobb på föräldrarnas Bruno Mathsson-fåtölj som grabb). När han till slut kände sig nöjd så avslutade han med att det var väldigt trevligt att jag stod ut med asiaterna och kom på hans kurs, även om jag inte visade mig så regelbundet. Även fast han faktiskt menade det seriöst så började alla asgarva. Förbannad tur att det var sista föreläsningen, där hade jag nog inte kunnat visa mig igen.

Avslutade veckan med att åka på roadtrip i malaysia. Var mycket trevligt och alla platser vi besökte var jävligt nice på sitt sätt. Men det bästa, och helt klart mest absurda, var Putrajaya, den nybyggda huvudstaden. Hur många asflådiga byggnader som helst och jättebra vägnät. Det är bara ett problem, ingen bor där. Stan är tänkt för 350000+ men hittills har bara 30000 flyttat dit.

Detta är huvudgatan vid lunchtid. Ni kan ju räkna hur många bilar ni ser.


En moské för 22000 personer byggd i 99% rostfritt stål


Och sist men inte minst: Ett svar på den länge debatterade frågan huruvida apor faktiskt äter bananer eller inte.


Bonusbild. Vissa lite lökigare apor verkar inte hålla dieten så bra.

Medeltida Singapore

Nu har jag varit i Singapore i drygt åtta månader. Man skulle kunna tro att man har vant sig vid hur det är här i Sydostasien, men då och då stöter man på grejer som får en att tappa hakan. Läste denna artikel i dagens tidning:
Dacke

Det intressanta är då inte att en kvinna fick gå till domstol för att fadern skulle erkänna faderskapet, det händer väl även i Sverige(ok kanske inte att någons man nekar faderskap, kan man ens göra det?). Det intressanta ligger i att barn utan känd fader särbehandlas negativt. Inte nog med att de inte får barnpremien, som instiftades för att få Singaporeanerna att yngla av sig, de har dessutom svårare att komma in på skolor eftersom de andra barnen har förtur. Känns så sjukt föråldrat, bara lite häxbränningar och kanske några korståg som fattas för att komplettera bilden.

Ryktades även att min streakande kollega från LiU hade sluppit straff men tydligen inte:
Ambassadör

Har även upptäckt Straits Times ungdomssida Stomp. Fruktansvärt underhållande, framförallt delen där läsarna får skicka inte sina artiklar som sen redigeras och läggs ut av medarbetarna på Stomp. Men den är även rätt utbildande då den ger en god inblick i vad som engagerar lokalbefolkningen. Mest är det fall av folk som har ätit på tunnelbanan, rökt där man inte får eller hånglat på allmän plats, alla big no-no's. Kan länka till ett riktigt guldkorn. Lägg framförallt märke till att det finns 34 sidor kommentarer till denna väldigt upprörande artikel.

Outrageous!

Ryska ambassaden

Var idag på Ryska ambassaden här i Singapore. Har läst på ganska intensivt om just detta då det verkar ganska svårt att få visum till Ryssland. Kom därför dit med nystrukna ansökningspapper, välkammat hår och ett leende på läpparna. Möts av en stor grind som är stängd men inte låst. Hittar ingen ringklocka eller något så jag knatar in, beredd på att bli skjuten vilken sekund som helst. Kommer fram till nästa grind, som inte heller den är låst. Går igenom den också och kommer in på borggården som är helt öde med undantag för ett par Lexusar. Tänker att nu jävlar är det kört, olaga intrång på ryska ambassaden i Singapore, bäst att hålla ögonen öppna för trampminor...

När jag väl har hittat Visum-delen så är den också öde, undantaget tre anställda. Kanske är smart att göra reglerna så hårda så ingen bemödar sig med att ens söka skiten. Lämnar där fram mina minutiöst förberedda papper till damen i luckan. Om blickar säger mer än tusen ord så sa väl hennes något i stil med: "Fan tror du själv att jag pallar att läsa igenom allt det här?". Så där fick jag tillbaka hälften av papprena och fick reda på att det var bara att komma och hämta mitt visum om en vecka. Jo jag tackar jag...

Ganska roligt att visumreglerna reflekterar hur mycket Ryssland gillar landet i fråga. Undrar faktistk vad Kanada har gjort för att hamna så mycket i märket. För en kanadensisk medborgare så tar det minst 15 dagar att få ett visum, mot 3-5 som är standard för de flesta andra länder

Tioman

Andra gången gillt som man brukar säga. Tillbringade helgen på Tioman, en ö i Malaysia, som rankas som en av världens tio bästa öar, enligt de själva iaf.

Men det var riktigt nice faktiskt, dök till och med för första gången på 5 år. Men det var lite som jag minns det, förstod aldrig riktigt varför utbildningen skulle vara så dunderseriös för. Den asiatiska attityden är där rätt befriande. De såg att jag inte hade dykt på evigheter och krävde då att jag skulle ta en repetitionskurs. Väl i båten så tyckte dykledaren dock att det där var väl inget, bara kör, ner kommer du ju alltid...

Även fast man ska vara öppen för nya kulturer och så så kan det ibland bli lite svårt att inte göra sig lustig över asiaterna. Speciellt då när man sitter och dricker öl 4 pers som har varit här i 8 månader, där även alla har en viss förkärlek för politiskt inkorrekta skämt. Kan även tänka mig att asiaterna skrattar ganska gott åt oss.

Ibland får man dock svårt att inte himla med ögonen. Jag bokade in oss på en resort på Tioman innan vi åkte. Mannen i luren upprepade gång på gång "I trust you, I meet you at jetty tomollow, ok?". Skitbra tänkte jag, det här blir ju guld.
Väl där så möts vi av ägaren som säger att det haket vi hade bokat på nu var fullt, men hon hade gjort oss en tjänst och bokat in oss på ett annat ställe(som inte helt otippat visade sig vara skitdåligt). Man vet tyvärr då inte vad man ska säga till någon som svarar på frågan att vi hade faktiskt bokat med: "Yes yes, you book yesterday, but now full. I'm very nice to you, get other room, my place full"

Lite bilder

Galet stor ödla


Ön


Ett gäng asiater som har snorkellektion(!) i vatten som inte ens är midjedjupt(!) iförda flytväst(!!)
Otroligt svårt att hålla masken när man ser sånt här(ja jag vet att de kanske inte kan simma, men vafan...)

SECURITY ADVISORY – INDECENT EXPOSURE

"We have learnt that an unknown male Chinese had exposed his private parts to a staff’s maid at the nearby Clementi Woods on 17 March 2009. The incident took place when she was walking through the park at about 1.15 pm. Police are currently investigating the case."

Detta är inledningen till ett mail som har skickats ut till alla studenter på mitt universitet. Måste säga att jag tycker det är ganska intressant att det får så stor uppmärksamhet, att de faktiskt går ut och varnar alla på universitetet. Detta är även det tredje mailet av samma karaktär, så om man antar att det är samma person som har utfört det så kan man nästan följa hans framfart i realtid. Även ordvalet är lite slående för Singapore. Först att de rakt ut skriver att han är kines är bara det lite ovant, men framförallt att det inte är en kvinna som har blivit utsatt, utan en staff's maid. Men de har väl en poäng, här betraktas hemhjälpar knappt som människor, då de är från de fattiga grannländerna och jobbar under nästan slavliknande förhållanden och därför ska vara tacksamma för de skulorna de får. Det är inte alls speciellt ovanligt att läsa i tidningen om hemhjälpar som har nästintill blivit systematiskt misshandlade och ibland även dödade av sina arbetsgivare. Det är dock väldigt svårt för dem att få rätt då de ofta är väldigt dåliga på engelska och ofta bara kan vända sig till en ideell organisation för att få hjälp.

Pågår just nu en diskussion på den största tidningens hemsida där vissa menar på att slaveriet alls inte är avskaffat i Singapore. Enligt dem så finns det två former av slaveriyrken, det ena är hemhjälp och det andra är taxichaufför. Motsidan menar dock att eftersom det är självvalt så kan det ju inte betraktas som slaveri, de har ju faktiskt gått med på sin egen lön. Att de inte skulle ha något annat val är inget de kan se.

Att de gör en sån stor sak av blottning beror mest på deras syn på sex och kärlek. Universitetsbiblioteket har just nu en period där de försöker lära studenterna hur de ska bete sig. Därför har skyltar satts upp där det står vad man får och inte får göra(bland annat att man ska spola efter man har använt toaletten. Det är för övrigt belagt med böter i Singapore att inte spola på en offentlig toalett) och även en del exempel på grova övertramp. Ett av dem lyder så här:

"The female was sitting with her legs on the males lap with her arms around him. A scene that appeared to be straight out of kamasutra or some erotic movie, making it impossible for others to focus on their studies"

Tycker det är galet kul att det faktum att hon satt i knät på sin pojkvän faktiskt kan störa andra så mycket så de måste sätta upp det på en anslagstavla att så får man faktiskt inte göra...

Media

Det har hänt ett par saker här som har fått mig att börja läsa tidningen här i Singapore. Måste säga att som så mycket annat så tycker jag att sättet som saker och ting rapporteras på är mycket märkligt.

Först var det en student på grannuniversitetet som knivhögg sin professor och tillika ex-jobbshandledare och sedan tog sitt eget liv. Märkligt nog är det tredje gången på fem år som en universitetsanställd har blivit attackerad på jobbet. Kanske inte så konstigt med tanke på den extrema studiehets de har här.

Anledningen till denna attacken var att han hade blivit av med sitt stipendium två månader innan examen vilket skulle inneburit att han inte skulle kunna ha fortsatt. Han blev av med sitt stipendium för att de ansåg att hans betygssnitt hade blivit för dåligt. Mycket märkligt sätt att skydda sin investering dock, först pröjsar de i tre år och tio månader och sen avbryter de på målsnöret.

Hur media valde att rapportera detta var dock för mig ganska osmakligt. Inte nog med att de hade bilder från när han låg död på marken efter att ha hoppat fyra våningar, de hade även bilder från begravningen där förutom hans gråtande föräldrar även liket i den öppna kistan är fullt synligt. Vem fan vill se det liksom?

Nyhet två var att en av de andra utbytesstudenterna där jag bor dog på sitt rum. Inom 12h publicerade de namn och bild på den avlidne. De skrev även att polisen hade tagit en burk med piller från platsen, därmed insinuerande att han skulle ha tagit livet av sig. Fan om jag hade dött på mitt rum skulle de ha hittat ett gäng piller, knappast några som skulle kunna ha tagit livet av mig dock.

Det hela känns även jävligt Östgöta Correnspondenten. Visst de skriver inte om någon bonnjävel som fått punka på sin traktor men samtidigt tycker jag inte att det ligger i folkets intresse att få veta att en student har dött. Känns inte som det skulle fått alls lika stort utrymme i Sverige.

I dagens tidning har de även en artikel om att ett gäng studenter på mitt universitet har blivit utsparkade från sitt boende efter att ha streakat på området. Ganska kul att läsa kommentarerna till artikeln, de flesta är faktiskt upprörda över ATT de streakade, inte att de blev utsparkade. Märks också ganska tydligt att många Singaporeaner inte gillar vita. Vet inte om Ang Moh, namnet för vita, som betyder rödhårig apa är så smickrande...

Axplock från dagens tidning:

Det är obligatoriskt dödsstraff om man blir dömd för mord.

Det meddelas stolt att just nu sitter 20 personer fängslade utan rättegång helt i linje med deras terrorlagstiftning. Enda sättet för dem att bli frisläppta är att visa på bättring(?)

En man ringde in ett hot till en politikers sekreterare.

Det nya kasinot vill ha valhajar i sin vattenpark.

Back to business

Tiden efter jag kom hem från Burma har varit mycket hektisk. Jag har haft min mor på besök, haft två stora deadlines samt en tentamen. Konstigt nog så har jag varit väldigt flitig och lyckats reda ut allt. Men det är väl så, jag jobbar bäst(endast?) med ryggen mot väggen. Det ironiska är att det enda som gick käpprätt åt helvete var tentan i Statistik som jag skrev innan jag åkte. Då det är en statistik-kurs så var de så vänliga att presentera all tenta-statistik. Där gick det ganska snabbt att utröna att mitt resultat var sämst på hela kursen...haha. Konstigt nog så är jag lite småstolt, kanske beroende på att tentan var som den var. Ställa en massa teorifrågor rörande namn och grejer...jag är ju ingenjör, jag ska ju räkna.

Märkligt dock hur dagarna ser ut här. En normal dag så tar jag min dator och åker till biblioteket och sitter och jobbar där. När jag har ledsnat så bär det av hemåt bara för att det första jag sen gör är att slå på datorn och sätta mig vid den igen. Lite som att livet är uppdelat i två, skolpill och slöpill, båda med datorn. Därför utbröt en smärre panik igår när min dator gick sönder. Helt plötsligt slutade tangentbordet att fungera. Har haft problem med det förut men ASUS-Sverige vägrade att sälja mig ett nytt. Här visade det sig dock att det fungerar lite annorlunda. Åkte in till deras servicecenter och frågade om de kunde fixa det. Utan att begära kvitto eller något så bytte de det gratis på plats, tog ca 10min. Det enda problemet var när han bände loss tangentbordet och utbrast något i stil med: Vafan du har ju hällt läsk i skiten, klart som fan det inte fungerar. Fast efter att jag hade försäkrat att det faktiskt var äppeljuice och att det hände för två år sen så det kan inte ha något med det att göra, plus att det var på motsatta sidan av det ej fungerande området så bytte han det utan mer knussel.

ASUS Singapore - Lökarna på ASUS Sverige 20 - 0.

Så hur var Burma då?

Jo Burma var grymt, en riktig upplevelse. Lätt det mest outvecklade landet jag har varit i. Knappt några vägar och endast elektricitet ibland. En 30mil lång bussresa tog 12h i en gammal skitrutten minibuss från sjuttiotalet. Lätt den värsta bussresan i mitt liv.

Hade faktiskt inte trott att det skulle vara så mycket efter. Blev ganska förvånad när vi kom till Bagan och taxihållplatsen såg ut så här:


Tycker även att svenska polisen borde dra sitt strå till stacken nu i kristider. Kanske skulle de lägga ett bud på den här:


Man får endast åka till regioner som stöder regeringen så det kanske var därför, men annars fick jag intrycket att vanligt folk inte orkar bry sig om vilka som styr landet, de är fullt upptagna med att fixa mat för dagen. Inte att de svälter, iaf inte i delarna vi var i, men då det är lite som sverige runt förr-förra sekelskiftet så är det helt enkelt mycket mer bestyr med allting.

Försökte även leka lite proffs-bloggare och faktiskt uppdatera medans jag var där. Men som fruktad regimkritiker så blev man ju inte direkt överraskad när man möttes av det här:


Den stora knäckfrågan är dock hur det kommer sig att de inte har en meter farbar väg men ca 20000 guldtempel?

Lite bonusbilder:

Halvterminsrapport

Antal veckor studerade: 6
Antal timmar på föreläsning: ca 25
Närvaro: 28%
Antal parti harpan spelade på ipod under dessa: 325
Current money: 4070
Games won: 48
Antal tentor skrivna: 1
Antal tentor sumpade: 1

Måste ändå säga att jag är hyfsat nöjd med terminen så här långt. Är hyfsat bra med för att vara mig. Har ju ändå alltid varit mer av en slutspelsstudent och det är bara en kurs där jag skulle kalla mig hjälplöst efter, i de andra är jag rätt bra med. En av kurserna är faktiskt till och med ganska intressant för ovanlighetens skull.

Ett måste för de som vill förstå vad för land jag har hamnat i:
My calling: To be a mother

Denna artikel var en del i en artikelserie ämnad att få singaporeanerna att föda fler barn. Singapore är tydligen det land i världen som har lägst libido. Kanske inte så konstigt att lusten försvinner om man jobbar tolv timmar om dagen sju dagar i veckan, är nog det de ska kika lite på istället.

Väldigt intressant vilken bild de vill förmedla till sina medborgare: Första middagen åt jag inte så mycket då jag ville ge ett gott intryck...

Fast det bästa är ändå sista avsnittet, Lesson #2, fast det får ni läsa själva. Helt enkelt priceless.

Nu sticker jag till Burma för att se vad regimen har för sig. På återseende.

Karriärmöjlighet

Efter dagens innebandyträning så åt jag på subway. Såg då att de annonserade efter folk. Inte vilket erbjudande som helst faktiskt. De erbjuder fantastiska 1150dollar i månaden för heltidsanställda och 5 dollar i timmen för timanställda. Det fina med den kråksången är att för fem dollar får man inte ens en macka på subway. Helt fantastiskt även för de som vill skaffa ett arbete och flytta hemifrån. För 1150 dollar i månaden så går väl iaf 50 dollar till resa till och från arbetet och minst 600 dollar i månaden om man ska hyra ett rum någonstans. Då har man helt fantastiska 500dollar i månaden kvar att leva för. Man kan väl säga att priserna i singapore är ungefär hälften av de i sverige. Undantaget är dock hyran som är något högre än vad den är i svenska storstäder. Frågan är dock hur folk överlever på en lön som är ungefär en tredjedel av den svenska?

Gnäll

Märkligt hur snabbt saker och ting förändras som student. För någon vecka sen så gick jag och pratade om hur bra i fas jag var med undervisningen och hur väl det fungerade att inte gå på några föreläsningar och arbeta självständigt istället. Man kan väl säga att poletten ramlade ner idag. Insåg att jag åker till Myanmar redan nästa vecka. Insåg även att om jag ska ha tid att göra det så är det lite grejer jag måste stöka undan innan jag åker. Veckan jag åker är egentligen till för att man skall studera inför tentorna som är veckan efter. Flera lärare ser också detta som ett lysande tillfälle att ge ut inlämningsuppgifter. Så nu har jag en tenta dagen innan jag åker och en tenta precis när jag kommer hem. Jag har även en stor inlämningsuppgift och ett första utkast till en uppsats som ska vara inne precis när jag kommer hem. Detta innebär alltså att jag måste göra de båda, samt studera inför tentorna, på tio dagar. De som tror att jag kommer att göra det kan ju räcka upp handen...Det jag är mest orolig för är dock den förbannade uppsatsen då jag inte ens har något ämne än.

Att inte se sin egen skuld i något är ju ett tecken på storhet. Därför kan jag inte se att jag skulle ha gjort något fel, det är mest undervisningssättet på det här universitetet som är helt galet. Varför kan de inte bara låta en vara under terminen och räkna tentan som examination? Blir tokig på att de stör en så mycket under terminen(eller semestern som nästan alla andra språk mycket riktigt kallar den).

Imorgon har jag tutorial i Optimering. Man skulle kunna tro att en tutorial är till för att studenten skall lära sig och få en chans att öva, men ack så fel det är. Dessa tutorials är ett enda långt läxförhör. De väljer på måfå ut folk från klasslistan så får de gå upp och räkna talen på tavlan, allt detta är ett led i den kontinuerliga betygssättningen. Ett mycket sinnrikt system faktiskt. Skönt att slippa alla dumma frågor och låta alla gå runt och oroa sig för betyg istället. Nu har ju jag inte gjort denna veckas uppgifter heller så det betyder att jag blir så illa tvungen att skippa den.

Har insett att jag har varit lite egoistisk och hållit denna för mig själv. Detta är en kort film som skrevs, repades och spelades in av Peele och Dagge när jag var någon annanstans. Peele har nog ingen karriär framför sig som skådis, lägg märke till hur obekväm han är framför kameran i början, även fast det bara är han och Dagge där. Även grymt att han råkade hitta en kamera när han gick igenom någon annans väska.

Embassy of the Union of Myanmar in Singapore

Var idag på den burmesiska embassaden i Singapore för att ansöka om visum. Tänkte åka dit om två veckor för att stödja munkarnas protester i Burma. Helt galet, sitter här och känner hur det bara spritter i fingrarna för att dra lite sköna, inte så pk, skämt om den burmesiska situationen. Tror dock jag avstår, efter att ha sett hur alla soffsympatisörer rusar för att gå med i diverse "stöd munkarna i burma"-facebookgrupper så får man nog hålla sig i skinnet så man inte får e-post-lådan sprängd av den arga lynchmobben.

Är dock sjukt taggad för att uppleva en tvättäkta diktatur som inte skäms för det, inte som de övriga länderna i asien som låtsas vara demokratier även fast de är så långt ifrån det att det är läskigt. Ska bli skönt med några som bryter mot människorätten med rak rygg iaf.

På ambassaden var det dock sjukt ös. Det var lite som jag tänker mig att det var i Georgien under Sovjet-eran. Glöm det där med flashiga kontor, den burmesiska ambassaden var riktigt risig. De hade sprakande högtalare och en myntmaskin vid kopiatorn som inte ens var inkopplad till kopiatorn, så man betalade bara om man kände för det. Antog dock att de hade någon anställd som övervakade så de skulle kunna gallra ut parasiterna och tjuvarna direkt så som den laglydiga och plikttrogna medborgare man är så var man glad i hågen när man petade ner mynten i trälådan.

För att ansöka om visum måste man fylla i tre formulär samt visa att man inte är journalist. Detta med de tre formulären var dock svårare än väntat. Tror vi köade sammanlagt fem gånger till samma lucka. Bäste var näst sista gången då vi fick reda på att vi var tvungna att skriva ett personligt brev där vi berätta vilka vi var, varför vi ska åka till Burma och vad vi ska göra det. Sagt och gjort. Med bestämda steg gick vi än en gång fram till luckan, i tron om att det var den sista. Då menade han givetvis att vi återigen hade gjort något fel. Denna gången var det att vi var tvungna till att adressera det personliga brevet och då menar jag verkligen adressera. To embassy of the union of Myanmar in Singapore inkl gatuadress även fast vi lämnade in det i deras egen lucka...skitmärkligt. Fast det får ju en att undra vad snubben i luckan har för sidobusiness på gång eftersom han tror att han skulle kunna lägga det fel på Myanmars egen ambassad....får forska mer på det när jag på onsdag skall hämta ut mitt visum.

Rumble in Singapore

De senaste dagarna har varit händelserika för LiUs delegation här i Singapore.

I fredags var jag ute med ett gäng norrmän. Efter de normala barerna stängde så drog vi till en karaoke-bar(jag vet...en fäbless som norrmännen har, förstår den inte riktigt). Ute på uteserveringen så träffade jag en kines som undrade var vi kom ifrån, antar att han kände igen de nordiska språken. Det visade sig att han hade varit på en utbytestermin i Uppsala och dessutom var inne på sitt fjärde år på maskinteknik på samma universitet som jag läser på. Medans vi står och lyssnar på honom berätta vilken fantastisk stad Uppsala är och även vilket fantastiskt land Sverige är så är det en kines i närheten som blir helt skogstokig och börjar skrika. Antog att det var någon intern kinesisk grej. Uppsala-killen säger då att det vore bäst för alla om vi gick, men han skulle följa med oss för det är så trevligt att umgås med västerlänningar. Undrade lite varför vi skulle gå och han förklarade det med att vissa asiater inte gillar vita. Den tidigare kinesen hade alltså skrikigt åt oss. Det intressanta är att detta var en bar och vi hade inte haft någon kontakt alls med kineserna, vi hade endast suttit vid vårt bord och druckit öl.

Tänkte inte så mycket mer på det utan vi gick in och satte oss igen. Efter ett tag så gick jag på toaletten. Det var väl lite som på animal planet, när lejonen väntar på att en av zebrorna ska komma bort en bit från flocken. Iaf stod det fem kineser och väntade på mig när jag kom ut. Det var väldigt upprörda och genast skulle det tjafsas. Det enda jag, med hjälp av min skolkinesiska, kunde förstå var xin jia po(singapore på kinesiska). Då det blir ganska svårt att ha lite gott, konstruktivt tjafs när man inte har något språk gemensamt så gick jag därifrån. På väg bort så mötte jag uppsalakillen igen, som antagligen hade sett vad som hade hänt, eller vad som nästan hände. Då han kände rasist-kineserna lite grann så sa han att det var lugnt, han hade detta. Några minuter senare så ryker han ihop med killen som hade stått och gapat tidigare. Lite intressant att något som började som en diskussion mellan två kineser om huruvida det var ok att starta bråk för att man hatar vita, väldigt snabbt blev personligt mellan de båda kineserna. Bråket engagerade väldigt snabbt alla kineser på baren inklusive de anställda och ägaren. Efter att ha försökt få slagskämparna att lugna ett tag så bestämde sig ägaren för att stänga och köra ut alla istället. Eller ja, alla och alla...snarare oss då alla kineser fortfarande var inblandade i tjafset. Kan iofs förstå det lite grann eftersom vi på något skruvat sätt faktiskt var orsaken till detta. Kineserna var också väldigt måna om att vi inte skulle blanda oss i. Då jag kände mig lite skyldig(kan egentligen inte förstå varför jag gjorde det) så ville jag se hur det gick för uppsalakillen, men det hindrades bestämt av de andra kineserna, med motiveringen att det skulle vara en väldigt dum idé. De bad också väldigt mycket om ursäkt för allt som hade hänt.

Efter ett tag blev uppsalakinesen utsläpad av några medlare medans den andra bråkmakaren blev kvarhållen där inne. Försökte då höra mig lite för vad som hade hänt. Det enda han sa var att vissa asiater hatar vita och att så är det för asiater i tyskland också. Så var det tydligen på Birger Jarl i Uppsala också, där tyckte de inte heller om asiater. Skulle dock vilja se några svenskar stå och skrika till några asiater på Birger Jarl att de ska spöa dem för att de är asiater(eller ännu hellre byt ut asiater mot mörkhyade). Tror inte ett sådant drag skulle spela så väl ut i Sverige...

Precis innan vi gick kom en annan av kineserna fram till oss(misstänker att han jobbade där, är dock inte säker) och bad återigen så hemskt mycket om ursäkt. Menade även på att det är sånt som händer när polisen inte är där.

Märkligt hur att vara vit i Singapore 2009 plötsligt blev som att vara svart i Klippan runt 92. Vet egentligen inte varför man blir så chockad, väldigt många här är rasister. Normalt sett så är det indierna som är kinesernas hatobjekt, har nog aldrig stött på att det är vita.

Nog om detta. För den uppmärksamme så nämnde jag LiUs delegation tidigare. LiU har tre platser på NUS. Har alltid trott att de andra två inte kom, då jag inte har stött på dem hittils. Nu vet jag dock att åtminstone en av dem är här...

Ambassadör

Innan man åker på utbyte så måste man gå på en utbildningsdag så man lär sig bli en god ambassadör för LiU. Då jag var i Tyskland då så missade jag den, men jag har alltid undrat vad man lär sig där. Det känns som jag vet det nu...heja LiU!

Kinesiskt nyår

Denna vecka inleddes med två dagars välförtjänt ledighet pga det kinsesiska nyåret. Det kinesiska nyåret går enligt månkalendern och skiljer sig en hel del från vårat nyårsfirande. Istället för att satsa allt på en kväll så drar de ut firandet i 4-5dagar. På typiskt europeiskt manér så satsade vi på en kväll, söndagen, som enligt uppgift skulle vara den med mest fest.

Sagt och gjort så drog vi till Chinatown för att vara med våra korta bröder och systrar i deras festligheter. Eller festligheter och festligheter...kan med facit i hand inte förstå varför de gör en sån stor grej av det. Det har snackats väldigt mycket om hur stort det kinesiska nyåret är här men jag kan faktiskt inte se så stora skillnader mellan festligheterna och deras vardag. För som så mycket annat i en kines liv så verkade nyårsfirandet mest gå ut på att ha tråkigt faktiskt. Det var som att kineserna hade blivit utkommenderade på gatorna av staten så det iaf skulle se ut som det fanns något folkliv. Man fick känslan av att normalt sett sitter de hemma och har tråkigt de otroligt få timmar som de inte jobbar, medans nu gick de man ur huse och hade tråkigt tillsammans på gatorna istället. Var även en hel del västerlänningar som var där och hade tråkigt...

Damen nere i vänstra hörnet använder sig av det vitt utbredda "kines har tokroligt"-ansiktsutrycket.


Polisen hade också förberett sig på något helt galet. Vet inte vilka de tänkte skeppa i den här. Måste vara för dem som löper amok av tristess.


Även fantastiskt att Singaporeanerna kan ha samma gånghastighet i folkmassor som de har till vardags. Märkte nu hur praktiskt det måste vara att gå som om man gick på valium då man knappt märker av det om man någon gång skulle hamna i en folkmassa. Då det regnade en del under dunderfesten så hade de satt upp presenningar över gatorna. Vet inte om det var för att stegen inte är uppfunnen, eller för att inga kineser förutom Yao Ming är över 160, men iaf fick jag ömsom gå dubbelvikt, ömsom på alla fyra för att komma fram...

Jaja nu bär det snart av till Malaysia för en välförtjänt bilsemester. Tre så här hårda veckor i skolan sliter på en, så då måste man vila upp sig med semester över helgen...

Rond 2

Så nu har jag börjat gå i skolan igen. Då det är ganska utmattande att ha semester så tog jag det mogna beslutet att ta ledigt första veckan för att vila upp mig. Visade sig även att jag klarade alla kurser förra året, ok kanske inte med blixtrande betyg, men ändå. Har ägnat den här veckan åt att fundera ut vilka kurser jag ska gå. Började veckan med att tjuvgå på en kurs jag inte var inskriven på. Detta var dock jävligt pinsamt då jag stod ut rätt mycket och föreläsaren förstod direkt att jag inte var inskriven på kursen. En stor viting i ett hav av kineser, kändes lite som någon verklig version av Where's Waldo för efterblivna.

Apropå kinesiskan förra året. Jag fick ett C, vilket är åttonde betygsteget uppifrån. Är ändå hyfsat nöjd med det. Då de har relativ betygsättning här och halva kursen utgörs av kineser som redan kan kinesiska så var det en svensk tjej som satte 98% på sluttentan(att jämföra med mina kanske 55%) men ändå bara fick B- dvs sjätte betygssteget. Så sett till betyg per studietimme så ligger jag nog inte långt från toppen. Hade dock en genial plan den här terminen, att jag skulle låta kineserna smak på sin egen medicin. Tänkte därför läsa tyska här i Singapore, gick till och med och skrev nivåplaceringstestet. Men till skillnad från de sjukt ohederliga kineserna så kunde inte jag mörka utan skrev efter min förmåga. Fick då reda på att NUS inte erbjuder några kurser på min nivå och att jag därför inte kommer få läsa tyska här. Blev faktiskt besviken, hade sett fram emot att få tugga lite igen.

Som det ser ut nu kommer jag därför bara läsa 4 kurser den här terminen. Kommer att vara ledig alla onsdagar och ha två föreläsningar om dagen de andra dagarna, vet inte riktigt hur jag ska hinna med det...

Halvtidsvila

Är nu hemkommen till mina kära illaluktande nio kvadratmeter med delat badrum. Jag blev alltså inte vräkt. Detta pga att NUS återigen har visat sin fantastiska organistationsförmåga. Efter att alla utbytesstudenter blev utkastade så var det en ganska upprörd stämning som rådde, ingen ville heller ha deras skitdåliga ersättningsbostad. Då gick de ut med att de skulle räkna hur många rum de egentligen hade och sen skulle de återkomma. Det visade sig då att de hade fler rum än de trodde och alla utbytesstudenter fick stanna. Hur fan kan de inte veta hur många rum de har??

Direkt efter tentorna i december bar det av till Australien och den antarktiska kylan. Hade av någon anledning gått på propagandan om att Australien skulle vara varmt under deras sommar så jag tog varken med mig tröja eller jacka. Nu hade jag nog inte kunnat göra så mycket åt det iaf då jag inte ens har någon tröja i Singapore, vad ska jag med det till liksom.

Väl i Sydney så var min första tanke, förutom hur jävla kallt det var, hur många turister det var där. Det intressanta var att jag stämplade alla vita som turister, det är ju det de är här. Tog säkert en fem minuter innan jag insåg att det bor faktiskt vita här så de är nog inte turister. Nu var nog Sydney ett rätt så dåligt exempel då det kryllade verkligen av originella typer som ville vara lite crazy och göra något som ingen annan gör. Hur de gick från det till att bo tre månader på ett hostel och supa och knarka med andra som också försöker vara originella kan jag inte riktigt förstå.

Vi som var riktigt originell fattade direkt att detta inte var någon plats för oss så vi satte oss i bilen och styrde rakt ut på den otrampade stigen, de fria vidderna var vårt mål. Som de sanna original vi är så valde vi att ge oss upp för ostkusten. Efter ett par nätter i bilen och lite haverier så hamnade vi i meckat för turisten som vill uppleva det genuina och göra något eget; Byron Bay.

Några kända sights från Australien:

The Big Banana


Ayers Rock(julskinka??)



En romantisk middag för fyra?


Efter fyra dagar i regn på en campingplats så svek jag och Ottar de andra pionjärerna och flög till Melbourne där det lökades svårt resten av vistelsen. Måste ändå säga att Ottar(ren tur givetvis) har valt vad som verkar vara en ganska trevlig stad att bo i. Visst som turist så erbjöd den inte ett skit(kolla vilka sights den har på wikitravel...)men det är väl kanske inte det man är ute efter ändå.

Lite besviken är jag ändå att jag inte fick se något av det jag ville se i Australien. Det var ju ändå Australiens kännetecken jag var ute efter och inget extravagant...
1. En känguru, helst en boxande sådan men en vanlig duger också.
2. En utslagen aborigin. Då detta är lite utav Australiens signum, att behandla ursprungsbefolkningen skitdåligt så måste man ju även uppleva det.
3. Outback. Kan egentligen inte motivera varför, men jag tror det har med Mick Dundee att göra.

Ganska snart efter hemkomst till Singpore så landade min far, syster och hennes snubbe för lite traditionellt jul och nyårsfirande. Vi bestämde oss för att åka till Malaysia över julen. Men då det var monsunperiod så var det riktigt dåligt väder. Båten till ön vi skulle ut till gick inte ens pga höga vågor. Så vi åkte runt i södra Malaysia för att hitta en schysst strand att slappa på. Detta visade sig dock svårare än väntat. Mycket kan dock sägas om Malaysia, det är ändå ett rätt välordnat land för att vara den här delen av världen. Men jämför man det med grannländerna så slås man av hur trist och tryckt stämning det är, flera av hotellen vi bodde på sålde liksom inte ens öl? Vad ska man då göra på semester?

Min far visar prov på stor humor


Efter ytterligare en snabbis i Singapore(passande nog två nätter i Singapores horkvarter) så flög vi till Ho Chi Minh City i Vietnam för lite renlärigt turistande. Mycket stilig stad med fina flaggor överallt och bildande plakat från partiet längs gatorna.






Vi hade även en fruktansvärd tur. Vår första dag där så vann Vietnam ASEAN cup vilket är lite som sydostasiens fotbolls-em. Då inget av dessa lag någonsin kvalar in till vm så är det det absolut största de har. Hela staden blev helt tokig.

Tokigheterna samt en hängiven supporter i förgrunden


Jag i Viet Congs tunnlar. De har blivit breddad för turister men int' fan var de stora.


Resterande tiden i Vietnam tillbringades i Mekong-delta samt på motorcykel. Jag och min far hyrde varsin monstermaskin och tänkte köra en liten roadtrip. Gick dock inte så bra...Då ingen kan engelska utanför turistkvarteren, vägskylten inte är uppfunnen, vår karta var skitdålig samt att the locals inte har varit utanför sitt eget kvarter så kom vi inte så långt. Efter 7 timmars resande hade vi kommit imponerande tre mil utanför Ho Chi Minh. Efter en natts sömn och punktering så återupptogs färden. Efter ett par timmars körande i 30km/h, vilket är lite utav standard hastigheten på motorvägen, och ett par felkörningar så insåg vi att vi inte hade tid att åka någonstans längre, då vi skulle behöva vända nästintill direkt för att hinna med flyget. Sagt och gjort så avbröts äventyret och de tappra två återvände till Ho Chi Minh.

Easy Rider??


Sista veckan på lovet och första på terminen tillbringades vallandes Mackan och Jonas i Singapore. Detta var dock mer typisk semester där det inte gjordes mycket mer än solades och dracks öl. Kändes dock nästan som att vara hemma igen, samma tugg och samma skämt. Tror även Dagge och Peele var lite som katter bland hermelinerna när de träffade de andra utbytesstudenterna. Ska väl inte gå in på för mycket på detaljer men det har lite med holländare och gamar att göra...

Ute ur garderoben


Om någon mot förmodan har tagit sig hit ner, maila mig så får ni en kaka.