tisdag 28 oktober 2008

Desperat sista försök

De senaste två veckorna har jag nog inte gått och lagt mig innan 4 en enda gång. Igår ballade detta dock ur på riktigt. Gick inte och la mig förrän kl 6 natten innan och alla vet ju att en riktig karl behöver sina 11h, vaknade alltså inte förrän 17:35...Har försökt vända tillbaka dygnet kontinuerligt den senaste veckan, men inte lyckats. Detta av den enkla anledningen att jag inte vaknar av väckarklockan. Igår kom jag dock på lösningen. Denna går ut på att inte sova en natt och gå och lägga sig tidigt kvällen efter. I skrivande stund har jag alltså varit vaken i 22h och klockan har inte ens blivit 16. Då jag vet att jag inte ska sova har jag självklart varit fruktansvärt trött hela tiden, men vad vore en plan om man inte höll sig till den.

Var ute och åkte lite buss tidigare idag. I bussen ser jag, när vi åker förbi, hur två medelålders män står och skriker åt varandra och knuffas, helt uppenbart att första smällen hänger i luften. Detta är då det tredje medelålders-slagsmålet jag har sett här i Singapore. Verkar som det finns mycket uppdämd ilska hos gubbarna här, alternativt så är asiater bara väldigt stingsliga.

Kom dock snabbt på vad det beror på. Den enda vettiga förklaringen är att Singapore är så fult. Överallt i boendeområdena är det bara en massa fula höghus i stil med dessa:

Fult

När de måste bygga bostäder åt massorna så hade det ju varit mycket bättre om de hade byggt lite stiliga plattenbaus av härligt ddr-snitt, typ dessa:

Stiligt

Inte nog med att det hade minskat antalet slagsmål, det hade även gjort under för musikscenen. Tänk bara att se "Yang Rilla" rappa: plattenbau west! aggro Jurong!. Hur grymt som helst, nästan lika grymt som det här:

Joe Rilla - Der Osten Rollt

Hade nog inte varit lika mäktigt att se en benig kines köra samma grej, texten hade inte haft riktigt samma tyngd. Framförallt inte när han rappar: "Du vill knulla mig huh? Det tycker jag är intressand du punk för här ligger 120kg på hantelbänken". Att byta ut 120 mot 35 blir helt enkelt inte samma grej. Skull förmodligen även resultera i 20års fängelse här om man skallade sönder ett par betongblock med Singapores flagga på i sin musikvideo.

onsdag 22 oktober 2008

Ett gammalt liv

Har börjat omvärdera mitt nya liv nu. Vem fan försöker jag lura egentligen? Gå på föreläsningar luktar ju häst. Idén om att man skulle lära sig saker genom tristess, leda och självplågeri känns ju lika trolig som att lägga böckerna under kudden när man sover. Nej, nu blir det tillbaka till det gamla, vinnande, konceptet: Självstudier och att vila sig i form.

tisdag 21 oktober 2008

Jävla Singaporeaner 2

Har fått smaka på singaporeanernas relativt flexibla tidsuppfattning de senaste dagarna. På kvällsmötet i fredags kom jag fem minuter tidigt och fann att jag var den första där. Satte mig därför och väntade. Nummer två kom en kvart för sent. Nummer tre kom en och en halv timme för sent och nummer 4 och 5 och båda två timmar för sent. De var dessutom de som hade nyckeln till rummet som vi hade bokat. Det värsta var att de var inte ens skamsna. Jag som ändå kommer för sent till 90% av mina tider skulle skämts ihjäl. Hur fan lyckas man dessutom komma 2h sent till ett kvällsmöte??

I söndags började jag med min kinesiska läxa vid midnatt. Hade lite missberäknat hur lång tid det skulle ta att göra den och blev därför inte klar förrän kl 5. Hade möte med projektmöte med kinesiskagruppen kl 8 och fick därför bara 2h sömn. Döm om min irritation när jag var den ende som dök upp på detta möte. Jubelidioterna hade bestämt sig för att skjuta på det till kl 6 istället men råkat glömma att berätta detta för mig. Så när jag då avsiktligt kom till kvällsmötet 45 min sent så måste jag säga att jag blev ganska överraskad när jag var den förste att dyka upp.

Lyckades dock återupprätta min heder lite genom att försova mig dagen efter, missa generalrepetitionen och komma 10min sent till framförandet. Hade inte de minsta skuldkänslor för det, verkade dock som de hade mage att bli lite irriterade ändå.

Varpå Sentosa och lyssnade på jazz och drack vin i lördags kväll. Passade även på att ta ett kvällsdopp. Då kom det en väldigt upprörd vakt och lyste på mig med strålkastare och upplyste mig om att det är strängeligen förbjudet att bada när det är mörkt. När jag frågade varför blev han lite irriterad och sa återigen åt mig att pallra mig upp, vilket jag faktiskt även gjorde. Borde ha provat att dyka när han kom. Skulle varit ganska roligt om jag efter 3min kom upp över ytan igen, helt blå i ansiktet, och han fortfarande står kvar och lyser på mig...haha. Fattar dock inte grejen? Det är ju inte direkt så att det är svårare att simma bara för att det är mörkt. Nervöst jävla folk det här...

Utsikten från Sentosa by night med oljeraffinaderi och allt...svårt idylliskt


Fick tillbaka min mid-term i kinesiskan idag. 45% hade mer än 95% rätt, 68%hade mer än 90%. Helt sjukt faktiskt. Dock är det en hel del kineser som går kursen för att få höga betyg. Det märklig, då man måste betala för studierna här, är att de alltså köper ett högt betyg. Kan de inte bara ha en betygskiosk istället så de inte förstör för oss vanliga studenter. Jag hade 68.5% vilket är borderline underkänt bara för att de har relativa betyg. Kinesjävlar...

Min andra mid-term var isf lite roligare(den som jag var helt övertygad att jag körde). Även fast han gav mig poäng för allt jag skrev på, även när det enda jag hade lyckats med var att skriva en formel ur formelsamlingen, samt givit mig 9p på en uppgift som endast var värd 5p, så kom jag bara upp i 40%. Detta är då underkänt då gränsen låg på 48%. Av någon märklig anledning så har han fått för sig att snittet på tentan ska vara 70% vilket innebär att alla viktas upp(han använder dock ett specialsystem som gör att de med låga resultat viktas upp mer). Detta innebar att jag slutade på 55% vilket är godkänt...haha. Skulle behöva lite mer sånt i linkan.

tisdag 14 oktober 2008

Jävla Singaporeaner

Måste göra ett grupparbete i kinesiskan, eller rättare sagt en pjäs. Vi är fem i gruppen och jag är den enda västerlänningen. Första mötet ville de lägga i fredags klockan 18 men då jag hade något annat planerat så fick det avblåsas. Tyckte det var lite konstigt att de ville lägga det en fredagkväll men det visade sig idag inte vara någon slump. Nästa möte är nu inplanerat till fredag kl 18. Höll på att svimma. Vem fan pysslar med skola på en fredagkväll? De försökte lugna mig med att det skulle nog bara ta en 3-4h. Folk utan alkoholkultur är det verkligen ingen fason på, de behandlar fredagen som vilken dag som helst, helt sjukt...

Dessutom vill de ha in en massa trams i manus också...ingen ordning och reda. Eller som en av dem skrev: "Lets have an outrageous plot. Anyone have any whacky ideas to add in?". Men det där ska vi nog fan bli två om...

måndag 13 oktober 2008

Ett nytt liv

Tror att jag och dekadensen har nått vägs ände. Dags att ta sig i kragen. Första dagen på mitt nya liv där jag ska sköta mig och faktiskt studera...har gått ganska bra hittills. Största problemet är dock att alla föreläsningar är så fruktansvärt tråkiga. Förstår inte hur professorerna själv kan vara intresserade av den dynga de står och sprider.

Enda undantaget är kinesiskan. Hade missat två raka tutorials i kinesiskan. Fick då ett mail från läraren där hon skrev att hon var orolig för mig och ville prata med mig för att se om hon kunde hjälpa mig med något, vad som helst. Vilken omtanke. Känns som att hon bryr sig mer än vad som är vanligt hemma. Därför blev det även lite pinsamt att förklara att den enda anledningen till att jag inte kommit är att jag försov mig.

Dock grymt att vara på tutorials. Jag är sämst/näst sämst i gruppen då alla locals är helt hysteriska. Har fått runt 80% på alla prov och är rätt nöjd med det, men alla andra jag har pratat med ligger runt 95%. Är även relativa betyg, så mitt betyg kommer nog bli ganska kasst. Det grymma med tutorialsen är den mängd hjälp och stöttning jag får av läraren. Dels behöver jag typ aldrig svara på några svåra frågor utan kan mest luta mig tillbaka och ta det lugnt. När jag väl måste svara och är i närheten av att ha rätt så blir hon helt överlycklig, nästan målgest varje gång. Därför är det nästan lite roligt att vara sämst, då jag kan inte göra fel. Allt jag gör är superbra, även när det är fel. Kan tänka mig att de andra är lite hatiskt inställda mot mig dock, då jag får så mycket oförtjänt(nja) cred.
Helt klart en tidigare outnyttjad resurs.

torsdag 9 oktober 2008

The Blawg is back

Har inte uppdaterat på ett tag nu då jag har varit rätt upptagen. Eller ja, upptagen och upptagen...jag har i princip inte varit i skolan på 2v och har precis i princip nollat en av mina mid-terms(Nu vet jag att ingen kommer tro mig när jag säger det, ska därför gladeligen posta mitt underkända resultat när det kommer). Skulle dock ändå vilja påstå att jag har varit upptagen.

Var härom helgen även på Sentosa. En människobyggd ö som ligger ett stenkast från kusten. Då Singapores kust till 110% används till hamn så måste de i princip bygga en ö för att folk ska få bada. Går även lite hand i hand med känslan man får av övriga Singapore, dvs att allt är fake. Känns som att folket och kulturen lite har glömts bort när de försöker skapa sitt metropolis.

Utsikten från Sentosa:

Pilipinas

Då det erbjöds en vecka ledigt för att studera inför mid-term-tentorna togs tillfället i akt att lämna staden utan själ och sticka till Filippinerna istället. Jag och en intet ont anande tysk vid namn Gerrit bestämde oss(rättare sagt jag föreslog/övertalade och han lät sig luras) för att åka och smaka på Manila, något de flesta reseguider avråder en från att göra.

Manila är känt för att vara skitigt, fattigt, högljutt, överbefolkat och hotfullt. Kan säga att det faktiskt var allt det nämnda. Var en riktig upplevelse faktiskt, har aldrig sett sån fattigdom på så nära håll förut. Hela familjer som bor på gatan har jag aldrig någonsin upplevt. Man får ganska lätt dåligt samvete.

Vi bodde i det så kallade "turist"-distriktet. Kan inte riktigt förstå varför det kallas så, för på de 3dgr vi bodde där så såg vi kanske 10 andra vita. Väldigt bisarr känsla hur alla stirrar på en, helt utan skam i kroppen. För att man är vit så är det som man hade ett dollartecken tatuerat i pannan och en måltavla på ryggen. Vissa gånger fick man verkligen känslan att får den här snubben minsta chans att råna dig så kommer han även att göra det. Kan även säga att min resekamrat inte alltid var så nöjd över mina förslag på aktiviteter och vägval. Han sa både en och två gånger: "Alltså Martin: Jag känner mig verkligen inte trygg här. Kan vi inte bara skita i det här och ta en taxi tillbaka till hotellet?" Värst var det nog när vi skulle ut till den amerikanska krigskyrkogården och det blev mörkt på vägen dit. Jag trodde att det var typ 500m promenad men det visade sig snarare vara 3km. Väldigt konstigt när trafikanter saktar in när de kommer upp bredvid dig och bara stirrar på dig. Trafiken som sådan är också rätt tveksam. Såg två olyckor under tiden vi var där och jag måste säga att jag är jävligt förvånad över att det inte var fler.

En annan väldigt konstig sak är mängden vapen som finns där. Alla affärer, och då menar jag alla inkl Starbucks och 7-11, har beväpnade säkerhetsvakter som vaktar dörren. Gick förbi ett casino och de hade 5-6pers med hagelgevär som stod utanför...De rika bostadsområdena har även de beväpnade säkerhetsvakter som bevakar porten och självklart även patrullerar muren som de givetvis måste ha runt sitt fina område. Man vill ju inte råka behöva stöta på någon vanlig människa där man bor.

De visiterar dig även alltid när du går in i tunnelbanan eller i en affär, men aldrig när du går ut. Bomber och skjutvapen är vad man är rädd för, inte snatteri som i sverige.

En skylt som finns på väldigt många affärer:



Hann vara i Manila i ungefär 3h innan jag råkade ut för den första ficktjuven. Nu låter det som det var jättemånga men det hände faktiskt bara 2ggr på 3dgr. Blev dock aldrig av med något då jag upptäckte båda två. Det konstiga är att jag blev inte ens upprörd. Svårt att bli arg när man förstår varför de gör det.

Men vad gjorde vi då i Manila?
Första dagen så kikade vi på sightsen. Finns kanske inte så jättemånga då Filippinerna blev ganska manglat under andra världskriget. Men de har en park till hyllning för sin nationalhjälte som blev mördad av spanjorerna i slutet på 1800-talet, den gamla spanska staden, komplett med ringmur och allt, och världens största amerikanska krigskyrkogård på icke-amerikansk mark.

Den ringmurade stadsdelen är rätt skön. Glöm Visby och bevarande av kulturarv. Här är det i princip bara muren som står, allt annat förstördes under kriget och blev uppbyggt helt annorlunda. När amerikanarna kom dit så dränerade man även vallgraven och byggde en golfbana där istället.

Ringmur med golfbana:


Gatan där vi bodde:


Krigskyrkogården samt en bild på superturisten bredvid en av tavlorna som listar alla som dog på filippinerna under WW2.


Sista kvällen i Manila så stack vi till det rika kvarteret och hängde lite. Såg precis ut som Singapore med skyskrapor med helikopterplattor på taket, parker och shoppingmalls. Bisarrt hur det kan vara så olika världar i en och samma stad. 90% är hur fattigt som helst men sen finns det typ en tillflyktsort dit alla tjuvarna, som har skinnat landet på allt det har samt håller folket fattigt, kan gömma sig.

Efter Manila så åkte vi ut och kikade på en ö som fungerade som ett fort under WW2. Först manglades den av japanerna när de kom och sen av amerikanarna när de kom tillbaka. Ön är sen dess obebodd och det enda som finns där är ruinerna av militäranläggningarna.

Barack?


Vi åkte även en sväng till en stad som heter Tagaytay som ligger precis vid en jättestor sjö/vulkankrater. I denna sjö finns det även en ö med en mindre, fortfarande aktiv, vulkan i sig. Även denna vulkan har en sjö i sig. Dagen då vi faktiskt skulle bestiga vulkanen så ösregnade det dock så vi hade inget annat val än att sitta på hotellrummet och dricka öl hela dagen, trevligt det också.

Vulkanen.


Bussresan tillbaka till Manila var också en upplevelse. Bussen kostade typ 8kr för 2-3h. Bussen hade dock inga fönster och dörrarna var öppna hela tiden. Dock ganska jobbigt att tanten bredvid mig insisterade på att jag skulle träffa hennes dotter så jag fick sitta och stirra ut genom förstret(hålet i väggen?) i typ en timme för att jag tyckte det var så olustigt.

Nu blev detta svårt långt och jag har säkert ändå glömt en del roliga grejer...Imponerande om någon tog sig ända hit ner.

PS. Antingen så är utbildningen för att bli elektriker typ 15år för att förstå systemet eller så har de ingen alls, vad tror ni?.DS