Ibland inträffar saker som får mig att nästan tro på Jonas idé om att jag faktiskt undermedvetet avsiktligt försätter mig i trångmål. Antingen det eller så är det Vidors idé om att "alla hatar mig".
Min mobil har strulat ett längre tag nu. Av någon anledning så dör den med jämna mellanrum. Detta har dock inte stört mig så mycket då, jag under dagtid märker det ganska omgående och kan slå på den igen, samt att jag aldrig har haft några tider att passa så om den dör under natten har det inte spelat någon roll.
Nu skulle jag dock ha skrivit min första tenta igår morse. Betoningen är på skulle...Givetvis tyckte ju min skit-telefon att det var läge attr. framlida under natten så när Martin vaknade 10:15 så var ju tentan redan sumpad. Lysande drag på ett universitet som inte har omtentor. Efter mycket dealande så verkar det som jag klarar kursen iaf. Kursen bestod till 60% av inlämningsuppgifter så tentan utgör bara en del av betyget. Så från att ha varit en riktig katastrof så lättades molntäcket lite av att jag fick detta av professorn:
Dear Martin,
Since you have been working hard for this module, we will try to get you passed by the CAs with possibly very low grade. I would see that the chance is quite high as usually your classmates do not perform very well in the final exam.
Good luck,
Cheng
Även en rätt skön sågning han smyger in på mina kurskollegor.
Det är även lite lagom om alltings jävlighet. Normalt sett är jag skitdålig under terminen men het under tenta-perioden. Så när jag nu för en gångs skull har levererat som fan under terminen så schabblar man till tentan. Tror sensmoralen är att man aldrig ska anstränga sig under terminen...
söndag 26 april 2009
Föreläsning och sista resan
Var på den sista föreläsningen i min mycket intressanta kurs i Advanced Robotics härom veckan. Är fortfarande inte helt övertygad om jag borde ha gjort det, blev ganska intressant/pinsamt.
Mitt i en fruktansvärt tråkig utläggning om någon mycket ointressant skit så vänder sig föreläsaren till mig och frågar:
"Du är den enda icke-asiaten här, vad tycker du om asiater?"
Liksom vad fan ska man svara på det? Det enda jag kunde få ur mig var typ något i stil med: Ja de är väl trevliga...
Då kom följdfrågan "Tycker du att vi är kreativa problemlösare?"
Var nu otroligt satt på pottkanten, började förstå vart han ville komma men var inte riktigt säker på om jag skulle våga vara ärlig. Efter en sekunds tystnad och tittande efter eventuella medhavda facklor och hötjugor så gjorde jag mig beredd på att löpa samtidigt som jag svarade: "Nej det tycker jag faktiskt inte, asiater har en tendens att stirra sig blinda på givna lösningsmodeller som de har lärt sig utantill, så om något är annorlunda så blir de lite vilsna"
Såg mitt NUS-liv passera i revy och tänkte att nu är det fan kört, säga någon sådan dum skit i ett rum fullt av kineser...
Föreläsaren blev dock väldigt entusiastisk och utbrast: "Exakt! Precis så är vi! Honom ska ni lära känna, han kan ni lära er otroligt mycket av"
Nu skulle jag våga påstå att i just denna kursen kan de nog inte lära sig ett skit av mig, men men.
Sen gick han loss helt. Ställde typ 10 frågor om hur man sågar blött trä, vilket jag naturligtvis måste veta som svensk(även om min erfarenhet av sågning nog mest sträcker sig till ett föga uppskattat jobb på föräldrarnas Bruno Mathsson-fåtölj som grabb). När han till slut kände sig nöjd så avslutade han med att det var väldigt trevligt att jag stod ut med asiaterna och kom på hans kurs, även om jag inte visade mig så regelbundet. Även fast han faktiskt menade det seriöst så började alla asgarva. Förbannad tur att det var sista föreläsningen, där hade jag nog inte kunnat visa mig igen.
Avslutade veckan med att åka på roadtrip i malaysia. Var mycket trevligt och alla platser vi besökte var jävligt nice på sitt sätt. Men det bästa, och helt klart mest absurda, var Putrajaya, den nybyggda huvudstaden. Hur många asflådiga byggnader som helst och jättebra vägnät. Det är bara ett problem, ingen bor där. Stan är tänkt för 350000+ men hittills har bara 30000 flyttat dit.
Detta är huvudgatan vid lunchtid. Ni kan ju räkna hur många bilar ni ser.
En moské för 22000 personer byggd i 99% rostfritt stål
Och sist men inte minst: Ett svar på den länge debatterade frågan huruvida apor faktiskt äter bananer eller inte.
Bonusbild. Vissa lite lökigare apor verkar inte hålla dieten så bra.
Mitt i en fruktansvärt tråkig utläggning om någon mycket ointressant skit så vänder sig föreläsaren till mig och frågar:
"Du är den enda icke-asiaten här, vad tycker du om asiater?"
Liksom vad fan ska man svara på det? Det enda jag kunde få ur mig var typ något i stil med: Ja de är väl trevliga...
Då kom följdfrågan "Tycker du att vi är kreativa problemlösare?"
Var nu otroligt satt på pottkanten, började förstå vart han ville komma men var inte riktigt säker på om jag skulle våga vara ärlig. Efter en sekunds tystnad och tittande efter eventuella medhavda facklor och hötjugor så gjorde jag mig beredd på att löpa samtidigt som jag svarade: "Nej det tycker jag faktiskt inte, asiater har en tendens att stirra sig blinda på givna lösningsmodeller som de har lärt sig utantill, så om något är annorlunda så blir de lite vilsna"
Såg mitt NUS-liv passera i revy och tänkte att nu är det fan kört, säga någon sådan dum skit i ett rum fullt av kineser...
Föreläsaren blev dock väldigt entusiastisk och utbrast: "Exakt! Precis så är vi! Honom ska ni lära känna, han kan ni lära er otroligt mycket av"
Nu skulle jag våga påstå att i just denna kursen kan de nog inte lära sig ett skit av mig, men men.
Sen gick han loss helt. Ställde typ 10 frågor om hur man sågar blött trä, vilket jag naturligtvis måste veta som svensk(även om min erfarenhet av sågning nog mest sträcker sig till ett föga uppskattat jobb på föräldrarnas Bruno Mathsson-fåtölj som grabb). När han till slut kände sig nöjd så avslutade han med att det var väldigt trevligt att jag stod ut med asiaterna och kom på hans kurs, även om jag inte visade mig så regelbundet. Även fast han faktiskt menade det seriöst så började alla asgarva. Förbannad tur att det var sista föreläsningen, där hade jag nog inte kunnat visa mig igen.
Avslutade veckan med att åka på roadtrip i malaysia. Var mycket trevligt och alla platser vi besökte var jävligt nice på sitt sätt. Men det bästa, och helt klart mest absurda, var Putrajaya, den nybyggda huvudstaden. Hur många asflådiga byggnader som helst och jättebra vägnät. Det är bara ett problem, ingen bor där. Stan är tänkt för 350000+ men hittills har bara 30000 flyttat dit.
Detta är huvudgatan vid lunchtid. Ni kan ju räkna hur många bilar ni ser.
En moské för 22000 personer byggd i 99% rostfritt stål
Och sist men inte minst: Ett svar på den länge debatterade frågan huruvida apor faktiskt äter bananer eller inte.
Bonusbild. Vissa lite lökigare apor verkar inte hålla dieten så bra.
torsdag 9 april 2009
Medeltida Singapore
Nu har jag varit i Singapore i drygt åtta månader. Man skulle kunna tro att man har vant sig vid hur det är här i Sydostasien, men då och då stöter man på grejer som får en att tappa hakan. Läste denna artikel i dagens tidning:
Dacke
Det intressanta är då inte att en kvinna fick gå till domstol för att fadern skulle erkänna faderskapet, det händer väl även i Sverige(ok kanske inte att någons man nekar faderskap, kan man ens göra det?). Det intressanta ligger i att barn utan känd fader särbehandlas negativt. Inte nog med att de inte får barnpremien, som instiftades för att få Singaporeanerna att yngla av sig, de har dessutom svårare att komma in på skolor eftersom de andra barnen har förtur. Känns så sjukt föråldrat, bara lite häxbränningar och kanske några korståg som fattas för att komplettera bilden.
Ryktades även att min streakande kollega från LiU hade sluppit straff men tydligen inte:
Ambassadör
Har även upptäckt Straits Times ungdomssida Stomp. Fruktansvärt underhållande, framförallt delen där läsarna får skicka inte sina artiklar som sen redigeras och läggs ut av medarbetarna på Stomp. Men den är även rätt utbildande då den ger en god inblick i vad som engagerar lokalbefolkningen. Mest är det fall av folk som har ätit på tunnelbanan, rökt där man inte får eller hånglat på allmän plats, alla big no-no's. Kan länka till ett riktigt guldkorn. Lägg framförallt märke till att det finns 34 sidor kommentarer till denna väldigt upprörande artikel.
Outrageous!
Dacke
Det intressanta är då inte att en kvinna fick gå till domstol för att fadern skulle erkänna faderskapet, det händer väl även i Sverige(ok kanske inte att någons man nekar faderskap, kan man ens göra det?). Det intressanta ligger i att barn utan känd fader särbehandlas negativt. Inte nog med att de inte får barnpremien, som instiftades för att få Singaporeanerna att yngla av sig, de har dessutom svårare att komma in på skolor eftersom de andra barnen har förtur. Känns så sjukt föråldrat, bara lite häxbränningar och kanske några korståg som fattas för att komplettera bilden.
Ryktades även att min streakande kollega från LiU hade sluppit straff men tydligen inte:
Ambassadör
Har även upptäckt Straits Times ungdomssida Stomp. Fruktansvärt underhållande, framförallt delen där läsarna får skicka inte sina artiklar som sen redigeras och läggs ut av medarbetarna på Stomp. Men den är även rätt utbildande då den ger en god inblick i vad som engagerar lokalbefolkningen. Mest är det fall av folk som har ätit på tunnelbanan, rökt där man inte får eller hånglat på allmän plats, alla big no-no's. Kan länka till ett riktigt guldkorn. Lägg framförallt märke till att det finns 34 sidor kommentarer till denna väldigt upprörande artikel.
Outrageous!
fredag 3 april 2009
Ryska ambassaden
Var idag på Ryska ambassaden här i Singapore. Har läst på ganska intensivt om just detta då det verkar ganska svårt att få visum till Ryssland. Kom därför dit med nystrukna ansökningspapper, välkammat hår och ett leende på läpparna. Möts av en stor grind som är stängd men inte låst. Hittar ingen ringklocka eller något så jag knatar in, beredd på att bli skjuten vilken sekund som helst. Kommer fram till nästa grind, som inte heller den är låst. Går igenom den också och kommer in på borggården som är helt öde med undantag för ett par Lexusar. Tänker att nu jävlar är det kört, olaga intrång på ryska ambassaden i Singapore, bäst att hålla ögonen öppna för trampminor...
När jag väl har hittat Visum-delen så är den också öde, undantaget tre anställda. Kanske är smart att göra reglerna så hårda så ingen bemödar sig med att ens söka skiten. Lämnar där fram mina minutiöst förberedda papper till damen i luckan. Om blickar säger mer än tusen ord så sa väl hennes något i stil med: "Fan tror du själv att jag pallar att läsa igenom allt det här?". Så där fick jag tillbaka hälften av papprena och fick reda på att det var bara att komma och hämta mitt visum om en vecka. Jo jag tackar jag...
Ganska roligt att visumreglerna reflekterar hur mycket Ryssland gillar landet i fråga. Undrar faktistk vad Kanada har gjort för att hamna så mycket i märket. För en kanadensisk medborgare så tar det minst 15 dagar att få ett visum, mot 3-5 som är standard för de flesta andra länder
När jag väl har hittat Visum-delen så är den också öde, undantaget tre anställda. Kanske är smart att göra reglerna så hårda så ingen bemödar sig med att ens söka skiten. Lämnar där fram mina minutiöst förberedda papper till damen i luckan. Om blickar säger mer än tusen ord så sa väl hennes något i stil med: "Fan tror du själv att jag pallar att läsa igenom allt det här?". Så där fick jag tillbaka hälften av papprena och fick reda på att det var bara att komma och hämta mitt visum om en vecka. Jo jag tackar jag...
Ganska roligt att visumreglerna reflekterar hur mycket Ryssland gillar landet i fråga. Undrar faktistk vad Kanada har gjort för att hamna så mycket i märket. För en kanadensisk medborgare så tar det minst 15 dagar att få ett visum, mot 3-5 som är standard för de flesta andra länder
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)