på jakt efter stringens: Föreläsning och sista resan

Var på den sista föreläsningen i min mycket intressanta kurs i Advanced Robotics härom veckan. Är fortfarande inte helt övertygad om jag borde ha gjort det, blev ganska intressant/pinsamt.

Mitt i en fruktansvärt tråkig utläggning om någon mycket ointressant skit så vänder sig föreläsaren till mig och frågar:
"Du är den enda icke-asiaten här, vad tycker du om asiater?"

Liksom vad fan ska man svara på det? Det enda jag kunde få ur mig var typ något i stil med: Ja de är väl trevliga...

Då kom följdfrågan "Tycker du att vi är kreativa problemlösare?"

Var nu otroligt satt på pottkanten, började förstå vart han ville komma men var inte riktigt säker på om jag skulle våga vara ärlig. Efter en sekunds tystnad och tittande efter eventuella medhavda facklor och hötjugor så gjorde jag mig beredd på att löpa samtidigt som jag svarade: "Nej det tycker jag faktiskt inte, asiater har en tendens att stirra sig blinda på givna lösningsmodeller som de har lärt sig utantill, så om något är annorlunda så blir de lite vilsna"

Såg mitt NUS-liv passera i revy och tänkte att nu är det fan kört, säga någon sådan dum skit i ett rum fullt av kineser...

Föreläsaren blev dock väldigt entusiastisk och utbrast: "Exakt! Precis så är vi! Honom ska ni lära känna, han kan ni lära er otroligt mycket av"

Nu skulle jag våga påstå att i just denna kursen kan de nog inte lära sig ett skit av mig, men men.

Sen gick han loss helt. Ställde typ 10 frågor om hur man sågar blött trä, vilket jag naturligtvis måste veta som svensk(även om min erfarenhet av sågning nog mest sträcker sig till ett föga uppskattat jobb på föräldrarnas Bruno Mathsson-fåtölj som grabb). När han till slut kände sig nöjd så avslutade han med att det var väldigt trevligt att jag stod ut med asiaterna och kom på hans kurs, även om jag inte visade mig så regelbundet. Även fast han faktiskt menade det seriöst så började alla asgarva. Förbannad tur att det var sista föreläsningen, där hade jag nog inte kunnat visa mig igen.

Avslutade veckan med att åka på roadtrip i malaysia. Var mycket trevligt och alla platser vi besökte var jävligt nice på sitt sätt. Men det bästa, och helt klart mest absurda, var Putrajaya, den nybyggda huvudstaden. Hur många asflådiga byggnader som helst och jättebra vägnät. Det är bara ett problem, ingen bor där. Stan är tänkt för 350000+ men hittills har bara 30000 flyttat dit.

Detta är huvudgatan vid lunchtid. Ni kan ju räkna hur många bilar ni ser.