Tioman

Andra gången gillt som man brukar säga. Tillbringade helgen på Tioman, en ö i Malaysia, som rankas som en av världens tio bästa öar, enligt de själva iaf.

Men det var riktigt nice faktiskt, dök till och med för första gången på 5 år. Men det var lite som jag minns det, förstod aldrig riktigt varför utbildningen skulle vara så dunderseriös för. Den asiatiska attityden är där rätt befriande. De såg att jag inte hade dykt på evigheter och krävde då att jag skulle ta en repetitionskurs. Väl i båten så tyckte dykledaren dock att det där var väl inget, bara kör, ner kommer du ju alltid...

Även fast man ska vara öppen för nya kulturer och så så kan det ibland bli lite svårt att inte göra sig lustig över asiaterna. Speciellt då när man sitter och dricker öl 4 pers som har varit här i 8 månader, där även alla har en viss förkärlek för politiskt inkorrekta skämt. Kan även tänka mig att asiaterna skrattar ganska gott åt oss.

Ibland får man dock svårt att inte himla med ögonen. Jag bokade in oss på en resort på Tioman innan vi åkte. Mannen i luren upprepade gång på gång "I trust you, I meet you at jetty tomollow, ok?". Skitbra tänkte jag, det här blir ju guld.
Väl där så möts vi av ägaren som säger att det haket vi hade bokat på nu var fullt, men hon hade gjort oss en tjänst och bokat in oss på ett annat ställe(som inte helt otippat visade sig vara skitdåligt). Man vet tyvärr då inte vad man ska säga till någon som svarar på frågan att vi hade faktiskt bokat med: "Yes yes, you book yesterday, but now full. I'm very nice to you, get other room, my place full"

Lite bilder

Galet stor ödla


Ön


Ett gäng asiater som har snorkellektion(!) i vatten som inte ens är midjedjupt(!) iförda flytväst(!!)
Otroligt svårt att hålla masken när man ser sånt här(ja jag vet att de kanske inte kan simma, men vafan...)

SECURITY ADVISORY – INDECENT EXPOSURE

"We have learnt that an unknown male Chinese had exposed his private parts to a staff’s maid at the nearby Clementi Woods on 17 March 2009. The incident took place when she was walking through the park at about 1.15 pm. Police are currently investigating the case."

Detta är inledningen till ett mail som har skickats ut till alla studenter på mitt universitet. Måste säga att jag tycker det är ganska intressant att det får så stor uppmärksamhet, att de faktiskt går ut och varnar alla på universitetet. Detta är även det tredje mailet av samma karaktär, så om man antar att det är samma person som har utfört det så kan man nästan följa hans framfart i realtid. Även ordvalet är lite slående för Singapore. Först att de rakt ut skriver att han är kines är bara det lite ovant, men framförallt att det inte är en kvinna som har blivit utsatt, utan en staff's maid. Men de har väl en poäng, här betraktas hemhjälpar knappt som människor, då de är från de fattiga grannländerna och jobbar under nästan slavliknande förhållanden och därför ska vara tacksamma för de skulorna de får. Det är inte alls speciellt ovanligt att läsa i tidningen om hemhjälpar som har nästintill blivit systematiskt misshandlade och ibland även dödade av sina arbetsgivare. Det är dock väldigt svårt för dem att få rätt då de ofta är väldigt dåliga på engelska och ofta bara kan vända sig till en ideell organisation för att få hjälp.

Pågår just nu en diskussion på den största tidningens hemsida där vissa menar på att slaveriet alls inte är avskaffat i Singapore. Enligt dem så finns det två former av slaveriyrken, det ena är hemhjälp och det andra är taxichaufför. Motsidan menar dock att eftersom det är självvalt så kan det ju inte betraktas som slaveri, de har ju faktiskt gått med på sin egen lön. Att de inte skulle ha något annat val är inget de kan se.

Att de gör en sån stor sak av blottning beror mest på deras syn på sex och kärlek. Universitetsbiblioteket har just nu en period där de försöker lära studenterna hur de ska bete sig. Därför har skyltar satts upp där det står vad man får och inte får göra(bland annat att man ska spola efter man har använt toaletten. Det är för övrigt belagt med böter i Singapore att inte spola på en offentlig toalett) och även en del exempel på grova övertramp. Ett av dem lyder så här:

"The female was sitting with her legs on the males lap with her arms around him. A scene that appeared to be straight out of kamasutra or some erotic movie, making it impossible for others to focus on their studies"

Tycker det är galet kul att det faktum att hon satt i knät på sin pojkvän faktiskt kan störa andra så mycket så de måste sätta upp det på en anslagstavla att så får man faktiskt inte göra...

Media

Det har hänt ett par saker här som har fått mig att börja läsa tidningen här i Singapore. Måste säga att som så mycket annat så tycker jag att sättet som saker och ting rapporteras på är mycket märkligt.

Först var det en student på grannuniversitetet som knivhögg sin professor och tillika ex-jobbshandledare och sedan tog sitt eget liv. Märkligt nog är det tredje gången på fem år som en universitetsanställd har blivit attackerad på jobbet. Kanske inte så konstigt med tanke på den extrema studiehets de har här.

Anledningen till denna attacken var att han hade blivit av med sitt stipendium två månader innan examen vilket skulle inneburit att han inte skulle kunna ha fortsatt. Han blev av med sitt stipendium för att de ansåg att hans betygssnitt hade blivit för dåligt. Mycket märkligt sätt att skydda sin investering dock, först pröjsar de i tre år och tio månader och sen avbryter de på målsnöret.

Hur media valde att rapportera detta var dock för mig ganska osmakligt. Inte nog med att de hade bilder från när han låg död på marken efter att ha hoppat fyra våningar, de hade även bilder från begravningen där förutom hans gråtande föräldrar även liket i den öppna kistan är fullt synligt. Vem fan vill se det liksom?

Nyhet två var att en av de andra utbytesstudenterna där jag bor dog på sitt rum. Inom 12h publicerade de namn och bild på den avlidne. De skrev även att polisen hade tagit en burk med piller från platsen, därmed insinuerande att han skulle ha tagit livet av sig. Fan om jag hade dött på mitt rum skulle de ha hittat ett gäng piller, knappast några som skulle kunna ha tagit livet av mig dock.

Det hela känns även jävligt Östgöta Correnspondenten. Visst de skriver inte om någon bonnjävel som fått punka på sin traktor men samtidigt tycker jag inte att det ligger i folkets intresse att få veta att en student har dött. Känns inte som det skulle fått alls lika stort utrymme i Sverige.

I dagens tidning har de även en artikel om att ett gäng studenter på mitt universitet har blivit utsparkade från sitt boende efter att ha streakat på området. Ganska kul att läsa kommentarerna till artikeln, de flesta är faktiskt upprörda över ATT de streakade, inte att de blev utsparkade. Märks också ganska tydligt att många Singaporeaner inte gillar vita. Vet inte om Ang Moh, namnet för vita, som betyder rödhårig apa är så smickrande...

Axplock från dagens tidning:

Det är obligatoriskt dödsstraff om man blir dömd för mord.

Det meddelas stolt att just nu sitter 20 personer fängslade utan rättegång helt i linje med deras terrorlagstiftning. Enda sättet för dem att bli frisläppta är att visa på bättring(?)

En man ringde in ett hot till en politikers sekreterare.

Det nya kasinot vill ha valhajar i sin vattenpark.

Back to business

Tiden efter jag kom hem från Burma har varit mycket hektisk. Jag har haft min mor på besök, haft två stora deadlines samt en tentamen. Konstigt nog så har jag varit väldigt flitig och lyckats reda ut allt. Men det är väl så, jag jobbar bäst(endast?) med ryggen mot väggen. Det ironiska är att det enda som gick käpprätt åt helvete var tentan i Statistik som jag skrev innan jag åkte. Då det är en statistik-kurs så var de så vänliga att presentera all tenta-statistik. Där gick det ganska snabbt att utröna att mitt resultat var sämst på hela kursen...haha. Konstigt nog så är jag lite småstolt, kanske beroende på att tentan var som den var. Ställa en massa teorifrågor rörande namn och grejer...jag är ju ingenjör, jag ska ju räkna.

Märkligt dock hur dagarna ser ut här. En normal dag så tar jag min dator och åker till biblioteket och sitter och jobbar där. När jag har ledsnat så bär det av hemåt bara för att det första jag sen gör är att slå på datorn och sätta mig vid den igen. Lite som att livet är uppdelat i två, skolpill och slöpill, båda med datorn. Därför utbröt en smärre panik igår när min dator gick sönder. Helt plötsligt slutade tangentbordet att fungera. Har haft problem med det förut men ASUS-Sverige vägrade att sälja mig ett nytt. Här visade det sig dock att det fungerar lite annorlunda. Åkte in till deras servicecenter och frågade om de kunde fixa det. Utan att begära kvitto eller något så bytte de det gratis på plats, tog ca 10min. Det enda problemet var när han bände loss tangentbordet och utbrast något i stil med: Vafan du har ju hällt läsk i skiten, klart som fan det inte fungerar. Fast efter att jag hade försäkrat att det faktiskt var äppeljuice och att det hände för två år sen så det kan inte ha något med det att göra, plus att det var på motsatta sidan av det ej fungerande området så bytte han det utan mer knussel.

ASUS Singapore - Lökarna på ASUS Sverige 20 - 0.

Så hur var Burma då?

Jo Burma var grymt, en riktig upplevelse. Lätt det mest outvecklade landet jag har varit i. Knappt några vägar och endast elektricitet ibland. En 30mil lång bussresa tog 12h i en gammal skitrutten minibuss från sjuttiotalet. Lätt den värsta bussresan i mitt liv.

Hade faktiskt inte trott att det skulle vara så mycket efter. Blev ganska förvånad när vi kom till Bagan och taxihållplatsen såg ut så här:


Tycker även att svenska polisen borde dra sitt strå till stacken nu i kristider. Kanske skulle de lägga ett bud på den här:


Man får endast åka till regioner som stöder regeringen så det kanske var därför, men annars fick jag intrycket att vanligt folk inte orkar bry sig om vilka som styr landet, de är fullt upptagna med att fixa mat för dagen. Inte att de svälter, iaf inte i delarna vi var i, men då det är lite som sverige runt förr-förra sekelskiftet så är det helt enkelt mycket mer bestyr med allting.

Försökte även leka lite proffs-bloggare och faktiskt uppdatera medans jag var där. Men som fruktad regimkritiker så blev man ju inte direkt överraskad när man möttes av det här:


Den stora knäckfrågan är dock hur det kommer sig att de inte har en meter farbar väg men ca 20000 guldtempel?

Lite bonusbilder: