Nya nivåer av uselhet

Efter att ha spenderat helgen med 39 graders feber så var det nu dags för skola igen. Inte vilken sort som helst heller, utan första betygsgrundande momentet(Läs dugga. För er som inte är från Linköping så är det en liten tenta som bara tar upp en del av kursen). Då jag kanske inte har mått så lysande så har jag inte studerat så mycket heller. Förra kinesiskalektionen så hade jag ju fått försöka lära mig allt själv då jag inte hade fått gå på någon av föreläsningarna. Nu hade jag ju faktiskt varit på föreläsningarna så döm om allas förvåning när jag, medans gruppen har blivit bättre, faktiskt har blivit sämre? Jag är nu så överlägset sämst att det inte ens finns på kartan. Detta är dock ganska befriande. Jag kan ställa vilka frågor jag vill och svara vad som helst utan att behöva oroa mig för att göra bort mig. För hur kan man göra bort sig när ingen förväntar sig att man kan något? Blir även väldigt uppmuntrad av läraren. Oavsett vad jag lyckas få rätt så är det nästan målgest. Visst kan man tycka att det är som att hon står och säger att jag är dum i huvudet men i det här fallet så kan jag inte påstå att det är särskilt oförtjänt.

Hade även dugga i robotiken senare på eftermiddagen. Denna gick nog inte heller så bra men där har jag väl lite mer utav en susning. Det fina med matte och mekanik är ju även att man kan ljuga för sig själv och faktiskt göra fina beräkningar och leverera svar även fast man inte har en aning, det är ju lite svårare att göra med språk.