Antal veckor studerade: 6
Antal timmar på föreläsning: ca 25
Närvaro: 28%
Antal parti harpan spelade på ipod under dessa: 325
Current money: 4070
Games won: 48
Antal tentor skrivna: 1
Antal tentor sumpade: 1
Måste ändå säga att jag är hyfsat nöjd med terminen så här långt. Är hyfsat bra med för att vara mig. Har ju ändå alltid varit mer av en slutspelsstudent och det är bara en kurs där jag skulle kalla mig hjälplöst efter, i de andra är jag rätt bra med. En av kurserna är faktiskt till och med ganska intressant för ovanlighetens skull.
Ett måste för de som vill förstå vad för land jag har hamnat i:
My calling: To be a mother
Denna artikel var en del i en artikelserie ämnad att få singaporeanerna att föda fler barn. Singapore är tydligen det land i världen som har lägst libido. Kanske inte så konstigt att lusten försvinner om man jobbar tolv timmar om dagen sju dagar i veckan, är nog det de ska kika lite på istället.
Väldigt intressant vilken bild de vill förmedla till sina medborgare: Första middagen åt jag inte så mycket då jag ville ge ett gott intryck...
Fast det bästa är ändå sista avsnittet, Lesson #2, fast det får ni läsa själva. Helt enkelt priceless.
Nu sticker jag till Burma för att se vad regimen har för sig. På återseende.
torsdag 19 februari 2009
onsdag 11 februari 2009
Karriärmöjlighet
Efter dagens innebandyträning så åt jag på subway. Såg då att de annonserade efter folk. Inte vilket erbjudande som helst faktiskt. De erbjuder fantastiska 1150dollar i månaden för heltidsanställda och 5 dollar i timmen för timanställda. Det fina med den kråksången är att för fem dollar får man inte ens en macka på subway. Helt fantastiskt även för de som vill skaffa ett arbete och flytta hemifrån. För 1150 dollar i månaden så går väl iaf 50 dollar till resa till och från arbetet och minst 600 dollar i månaden om man ska hyra ett rum någonstans. Då har man helt fantastiska 500dollar i månaden kvar att leva för. Man kan väl säga att priserna i singapore är ungefär hälften av de i sverige. Undantaget är dock hyran som är något högre än vad den är i svenska storstäder. Frågan är dock hur folk överlever på en lön som är ungefär en tredjedel av den svenska?
tisdag 10 februari 2009
Gnäll
Märkligt hur snabbt saker och ting förändras som student. För någon vecka sen så gick jag och pratade om hur bra i fas jag var med undervisningen och hur väl det fungerade att inte gå på några föreläsningar och arbeta självständigt istället. Man kan väl säga att poletten ramlade ner idag. Insåg att jag åker till Myanmar redan nästa vecka. Insåg även att om jag ska ha tid att göra det så är det lite grejer jag måste stöka undan innan jag åker. Veckan jag åker är egentligen till för att man skall studera inför tentorna som är veckan efter. Flera lärare ser också detta som ett lysande tillfälle att ge ut inlämningsuppgifter. Så nu har jag en tenta dagen innan jag åker och en tenta precis när jag kommer hem. Jag har även en stor inlämningsuppgift och ett första utkast till en uppsats som ska vara inne precis när jag kommer hem. Detta innebär alltså att jag måste göra de båda, samt studera inför tentorna, på tio dagar. De som tror att jag kommer att göra det kan ju räcka upp handen...Det jag är mest orolig för är dock den förbannade uppsatsen då jag inte ens har något ämne än.
Att inte se sin egen skuld i något är ju ett tecken på storhet. Därför kan jag inte se att jag skulle ha gjort något fel, det är mest undervisningssättet på det här universitetet som är helt galet. Varför kan de inte bara låta en vara under terminen och räkna tentan som examination? Blir tokig på att de stör en så mycket under terminen(eller semestern som nästan alla andra språk mycket riktigt kallar den).
Imorgon har jag tutorial i Optimering. Man skulle kunna tro att en tutorial är till för att studenten skall lära sig och få en chans att öva, men ack så fel det är. Dessa tutorials är ett enda långt läxförhör. De väljer på måfå ut folk från klasslistan så får de gå upp och räkna talen på tavlan, allt detta är ett led i den kontinuerliga betygssättningen. Ett mycket sinnrikt system faktiskt. Skönt att slippa alla dumma frågor och låta alla gå runt och oroa sig för betyg istället. Nu har ju jag inte gjort denna veckas uppgifter heller så det betyder att jag blir så illa tvungen att skippa den.
Har insett att jag har varit lite egoistisk och hållit denna för mig själv. Detta är en kort film som skrevs, repades och spelades in av Peele och Dagge när jag var någon annanstans. Peele har nog ingen karriär framför sig som skådis, lägg märke till hur obekväm han är framför kameran i början, även fast det bara är han och Dagge där. Även grymt att han råkade hitta en kamera när han gick igenom någon annans väska.
Att inte se sin egen skuld i något är ju ett tecken på storhet. Därför kan jag inte se att jag skulle ha gjort något fel, det är mest undervisningssättet på det här universitetet som är helt galet. Varför kan de inte bara låta en vara under terminen och räkna tentan som examination? Blir tokig på att de stör en så mycket under terminen(eller semestern som nästan alla andra språk mycket riktigt kallar den).
Imorgon har jag tutorial i Optimering. Man skulle kunna tro att en tutorial är till för att studenten skall lära sig och få en chans att öva, men ack så fel det är. Dessa tutorials är ett enda långt läxförhör. De väljer på måfå ut folk från klasslistan så får de gå upp och räkna talen på tavlan, allt detta är ett led i den kontinuerliga betygssättningen. Ett mycket sinnrikt system faktiskt. Skönt att slippa alla dumma frågor och låta alla gå runt och oroa sig för betyg istället. Nu har ju jag inte gjort denna veckas uppgifter heller så det betyder att jag blir så illa tvungen att skippa den.
Har insett att jag har varit lite egoistisk och hållit denna för mig själv. Detta är en kort film som skrevs, repades och spelades in av Peele och Dagge när jag var någon annanstans. Peele har nog ingen karriär framför sig som skådis, lägg märke till hur obekväm han är framför kameran i början, även fast det bara är han och Dagge där. Även grymt att han råkade hitta en kamera när han gick igenom någon annans väska.
måndag 9 februari 2009
Embassy of the Union of Myanmar in Singapore
Var idag på den burmesiska embassaden i Singapore för att ansöka om visum. Tänkte åka dit om två veckor för att stödja munkarnas protester i Burma. Helt galet, sitter här och känner hur det bara spritter i fingrarna för att dra lite sköna, inte så pk, skämt om den burmesiska situationen. Tror dock jag avstår, efter att ha sett hur alla soffsympatisörer rusar för att gå med i diverse "stöd munkarna i burma"-facebookgrupper så får man nog hålla sig i skinnet så man inte får e-post-lådan sprängd av den arga lynchmobben.
Är dock sjukt taggad för att uppleva en tvättäkta diktatur som inte skäms för det, inte som de övriga länderna i asien som låtsas vara demokratier även fast de är så långt ifrån det att det är läskigt. Ska bli skönt med några som bryter mot människorätten med rak rygg iaf.
På ambassaden var det dock sjukt ös. Det var lite som jag tänker mig att det var i Georgien under Sovjet-eran. Glöm det där med flashiga kontor, den burmesiska ambassaden var riktigt risig. De hade sprakande högtalare och en myntmaskin vid kopiatorn som inte ens var inkopplad till kopiatorn, så man betalade bara om man kände för det. Antog dock att de hade någon anställd som övervakade så de skulle kunna gallra ut parasiterna och tjuvarna direkt så som den laglydiga och plikttrogna medborgare man är så var man glad i hågen när man petade ner mynten i trälådan.
För att ansöka om visum måste man fylla i tre formulär samt visa att man inte är journalist. Detta med de tre formulären var dock svårare än väntat. Tror vi köade sammanlagt fem gånger till samma lucka. Bäste var näst sista gången då vi fick reda på att vi var tvungna att skriva ett personligt brev där vi berätta vilka vi var, varför vi ska åka till Burma och vad vi ska göra det. Sagt och gjort. Med bestämda steg gick vi än en gång fram till luckan, i tron om att det var den sista. Då menade han givetvis att vi återigen hade gjort något fel. Denna gången var det att vi var tvungna till att adressera det personliga brevet och då menar jag verkligen adressera. To embassy of the union of Myanmar in Singapore inkl gatuadress även fast vi lämnade in det i deras egen lucka...skitmärkligt. Fast det får ju en att undra vad snubben i luckan har för sidobusiness på gång eftersom han tror att han skulle kunna lägga det fel på Myanmars egen ambassad....får forska mer på det när jag på onsdag skall hämta ut mitt visum.
Är dock sjukt taggad för att uppleva en tvättäkta diktatur som inte skäms för det, inte som de övriga länderna i asien som låtsas vara demokratier även fast de är så långt ifrån det att det är läskigt. Ska bli skönt med några som bryter mot människorätten med rak rygg iaf.
På ambassaden var det dock sjukt ös. Det var lite som jag tänker mig att det var i Georgien under Sovjet-eran. Glöm det där med flashiga kontor, den burmesiska ambassaden var riktigt risig. De hade sprakande högtalare och en myntmaskin vid kopiatorn som inte ens var inkopplad till kopiatorn, så man betalade bara om man kände för det. Antog dock att de hade någon anställd som övervakade så de skulle kunna gallra ut parasiterna och tjuvarna direkt så som den laglydiga och plikttrogna medborgare man är så var man glad i hågen när man petade ner mynten i trälådan.
För att ansöka om visum måste man fylla i tre formulär samt visa att man inte är journalist. Detta med de tre formulären var dock svårare än väntat. Tror vi köade sammanlagt fem gånger till samma lucka. Bäste var näst sista gången då vi fick reda på att vi var tvungna att skriva ett personligt brev där vi berätta vilka vi var, varför vi ska åka till Burma och vad vi ska göra det. Sagt och gjort. Med bestämda steg gick vi än en gång fram till luckan, i tron om att det var den sista. Då menade han givetvis att vi återigen hade gjort något fel. Denna gången var det att vi var tvungna till att adressera det personliga brevet och då menar jag verkligen adressera. To embassy of the union of Myanmar in Singapore inkl gatuadress även fast vi lämnade in det i deras egen lucka...skitmärkligt. Fast det får ju en att undra vad snubben i luckan har för sidobusiness på gång eftersom han tror att han skulle kunna lägga det fel på Myanmars egen ambassad....får forska mer på det när jag på onsdag skall hämta ut mitt visum.
söndag 8 februari 2009
Rumble in Singapore
De senaste dagarna har varit händelserika för LiUs delegation här i Singapore.
I fredags var jag ute med ett gäng norrmän. Efter de normala barerna stängde så drog vi till en karaoke-bar(jag vet...en fäbless som norrmännen har, förstår den inte riktigt). Ute på uteserveringen så träffade jag en kines som undrade var vi kom ifrån, antar att han kände igen de nordiska språken. Det visade sig att han hade varit på en utbytestermin i Uppsala och dessutom var inne på sitt fjärde år på maskinteknik på samma universitet som jag läser på. Medans vi står och lyssnar på honom berätta vilken fantastisk stad Uppsala är och även vilket fantastiskt land Sverige är så är det en kines i närheten som blir helt skogstokig och börjar skrika. Antog att det var någon intern kinesisk grej. Uppsala-killen säger då att det vore bäst för alla om vi gick, men han skulle följa med oss för det är så trevligt att umgås med västerlänningar. Undrade lite varför vi skulle gå och han förklarade det med att vissa asiater inte gillar vita. Den tidigare kinesen hade alltså skrikigt åt oss. Det intressanta är att detta var en bar och vi hade inte haft någon kontakt alls med kineserna, vi hade endast suttit vid vårt bord och druckit öl.
Tänkte inte så mycket mer på det utan vi gick in och satte oss igen. Efter ett tag så gick jag på toaletten. Det var väl lite som på animal planet, när lejonen väntar på att en av zebrorna ska komma bort en bit från flocken. Iaf stod det fem kineser och väntade på mig när jag kom ut. Det var väldigt upprörda och genast skulle det tjafsas. Det enda jag, med hjälp av min skolkinesiska, kunde förstå var xin jia po(singapore på kinesiska). Då det blir ganska svårt att ha lite gott, konstruktivt tjafs när man inte har något språk gemensamt så gick jag därifrån. På väg bort så mötte jag uppsalakillen igen, som antagligen hade sett vad som hade hänt, eller vad som nästan hände. Då han kände rasist-kineserna lite grann så sa han att det var lugnt, han hade detta. Några minuter senare så ryker han ihop med killen som hade stått och gapat tidigare. Lite intressant att något som började som en diskussion mellan två kineser om huruvida det var ok att starta bråk för att man hatar vita, väldigt snabbt blev personligt mellan de båda kineserna. Bråket engagerade väldigt snabbt alla kineser på baren inklusive de anställda och ägaren. Efter att ha försökt få slagskämparna att lugna ett tag så bestämde sig ägaren för att stänga och köra ut alla istället. Eller ja, alla och alla...snarare oss då alla kineser fortfarande var inblandade i tjafset. Kan iofs förstå det lite grann eftersom vi på något skruvat sätt faktiskt var orsaken till detta. Kineserna var också väldigt måna om att vi inte skulle blanda oss i. Då jag kände mig lite skyldig(kan egentligen inte förstå varför jag gjorde det) så ville jag se hur det gick för uppsalakillen, men det hindrades bestämt av de andra kineserna, med motiveringen att det skulle vara en väldigt dum idé. De bad också väldigt mycket om ursäkt för allt som hade hänt.
Efter ett tag blev uppsalakinesen utsläpad av några medlare medans den andra bråkmakaren blev kvarhållen där inne. Försökte då höra mig lite för vad som hade hänt. Det enda han sa var att vissa asiater hatar vita och att så är det för asiater i tyskland också. Så var det tydligen på Birger Jarl i Uppsala också, där tyckte de inte heller om asiater. Skulle dock vilja se några svenskar stå och skrika till några asiater på Birger Jarl att de ska spöa dem för att de är asiater(eller ännu hellre byt ut asiater mot mörkhyade). Tror inte ett sådant drag skulle spela så väl ut i Sverige...
Precis innan vi gick kom en annan av kineserna fram till oss(misstänker att han jobbade där, är dock inte säker) och bad återigen så hemskt mycket om ursäkt. Menade även på att det är sånt som händer när polisen inte är där.
Märkligt hur att vara vit i Singapore 2009 plötsligt blev som att vara svart i Klippan runt 92. Vet egentligen inte varför man blir så chockad, väldigt många här är rasister. Normalt sett så är det indierna som är kinesernas hatobjekt, har nog aldrig stött på att det är vita.
Nog om detta. För den uppmärksamme så nämnde jag LiUs delegation tidigare. LiU har tre platser på NUS. Har alltid trott att de andra två inte kom, då jag inte har stött på dem hittils. Nu vet jag dock att åtminstone en av dem är här...
Ambassadör
Innan man åker på utbyte så måste man gå på en utbildningsdag så man lär sig bli en god ambassadör för LiU. Då jag var i Tyskland då så missade jag den, men jag har alltid undrat vad man lär sig där. Det känns som jag vet det nu...heja LiU!
I fredags var jag ute med ett gäng norrmän. Efter de normala barerna stängde så drog vi till en karaoke-bar(jag vet...en fäbless som norrmännen har, förstår den inte riktigt). Ute på uteserveringen så träffade jag en kines som undrade var vi kom ifrån, antar att han kände igen de nordiska språken. Det visade sig att han hade varit på en utbytestermin i Uppsala och dessutom var inne på sitt fjärde år på maskinteknik på samma universitet som jag läser på. Medans vi står och lyssnar på honom berätta vilken fantastisk stad Uppsala är och även vilket fantastiskt land Sverige är så är det en kines i närheten som blir helt skogstokig och börjar skrika. Antog att det var någon intern kinesisk grej. Uppsala-killen säger då att det vore bäst för alla om vi gick, men han skulle följa med oss för det är så trevligt att umgås med västerlänningar. Undrade lite varför vi skulle gå och han förklarade det med att vissa asiater inte gillar vita. Den tidigare kinesen hade alltså skrikigt åt oss. Det intressanta är att detta var en bar och vi hade inte haft någon kontakt alls med kineserna, vi hade endast suttit vid vårt bord och druckit öl.
Tänkte inte så mycket mer på det utan vi gick in och satte oss igen. Efter ett tag så gick jag på toaletten. Det var väl lite som på animal planet, när lejonen väntar på att en av zebrorna ska komma bort en bit från flocken. Iaf stod det fem kineser och väntade på mig när jag kom ut. Det var väldigt upprörda och genast skulle det tjafsas. Det enda jag, med hjälp av min skolkinesiska, kunde förstå var xin jia po(singapore på kinesiska). Då det blir ganska svårt att ha lite gott, konstruktivt tjafs när man inte har något språk gemensamt så gick jag därifrån. På väg bort så mötte jag uppsalakillen igen, som antagligen hade sett vad som hade hänt, eller vad som nästan hände. Då han kände rasist-kineserna lite grann så sa han att det var lugnt, han hade detta. Några minuter senare så ryker han ihop med killen som hade stått och gapat tidigare. Lite intressant att något som började som en diskussion mellan två kineser om huruvida det var ok att starta bråk för att man hatar vita, väldigt snabbt blev personligt mellan de båda kineserna. Bråket engagerade väldigt snabbt alla kineser på baren inklusive de anställda och ägaren. Efter att ha försökt få slagskämparna att lugna ett tag så bestämde sig ägaren för att stänga och köra ut alla istället. Eller ja, alla och alla...snarare oss då alla kineser fortfarande var inblandade i tjafset. Kan iofs förstå det lite grann eftersom vi på något skruvat sätt faktiskt var orsaken till detta. Kineserna var också väldigt måna om att vi inte skulle blanda oss i. Då jag kände mig lite skyldig(kan egentligen inte förstå varför jag gjorde det) så ville jag se hur det gick för uppsalakillen, men det hindrades bestämt av de andra kineserna, med motiveringen att det skulle vara en väldigt dum idé. De bad också väldigt mycket om ursäkt för allt som hade hänt.
Efter ett tag blev uppsalakinesen utsläpad av några medlare medans den andra bråkmakaren blev kvarhållen där inne. Försökte då höra mig lite för vad som hade hänt. Det enda han sa var att vissa asiater hatar vita och att så är det för asiater i tyskland också. Så var det tydligen på Birger Jarl i Uppsala också, där tyckte de inte heller om asiater. Skulle dock vilja se några svenskar stå och skrika till några asiater på Birger Jarl att de ska spöa dem för att de är asiater(eller ännu hellre byt ut asiater mot mörkhyade). Tror inte ett sådant drag skulle spela så väl ut i Sverige...
Precis innan vi gick kom en annan av kineserna fram till oss(misstänker att han jobbade där, är dock inte säker) och bad återigen så hemskt mycket om ursäkt. Menade även på att det är sånt som händer när polisen inte är där.
Märkligt hur att vara vit i Singapore 2009 plötsligt blev som att vara svart i Klippan runt 92. Vet egentligen inte varför man blir så chockad, väldigt många här är rasister. Normalt sett så är det indierna som är kinesernas hatobjekt, har nog aldrig stött på att det är vita.
Nog om detta. För den uppmärksamme så nämnde jag LiUs delegation tidigare. LiU har tre platser på NUS. Har alltid trott att de andra två inte kom, då jag inte har stött på dem hittils. Nu vet jag dock att åtminstone en av dem är här...
Ambassadör
Innan man åker på utbyte så måste man gå på en utbildningsdag så man lär sig bli en god ambassadör för LiU. Då jag var i Tyskland då så missade jag den, men jag har alltid undrat vad man lär sig där. Det känns som jag vet det nu...heja LiU!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)